Becka.

Tiden har gått snabbt hela dagen ända fram till nu. Hatar när tiden segar sig fram och det enda jag gör är att vänta. Har svårt att slå mig till ro med något annat än datorn när jag väntar. Just nu väntar jag på att klockan ska bli tjugo i åtta så att jag ska kunna beställa mat. Blir thai idag förmodligen. Känner för något riktigt starkt och med mycket grönsaker. Helst ska det vara så starkt att jag börjar gråta, sådant gillar jag.

Och det gör lite ont att se alla mina kompisar och före detta klasskompisar i studentmössor. Jag kunde också ha haft mösspåtagning igår, men jag har slarvat bort mitt liv. Ibland längtar jag faktiskt nästan efter skolan. Är dock inte en särskilt stark längtan. Snarare bygger den längtan på att jag önskar att jag kunde gå ut skolan nu istället för om lite mer än ett år.

En dag med omväxlande väder har den här dagen varit. Solen sken så fint imorse för att övergå i moln med korta regnskurar. Inte roligt, fast det spelade inte så stor roll för mig eftersom jag inte behövt vara ute så mycket. Krattade gräsmattan bakom planket i solen. Svettades och blev alldeles slut i armarna, magen och ryggen. I alla fall nästan helt slut. Att kratta en gräsmatta med en massa mossa är faktiskt inte det lättaste. Kändes i alla fall bra att göra något på förmiddagen.
Gick in när det började regna. Lagade lunch till far, bror och mig själv. Inget avancerat eftersom det skulle vara klart på en kvart. Åkte efter lunchen in till Östermalm och Yogayama för lite kundalini. Krian (=passet) tränade hjärtat och vissa övningar var riktigt jobbiga. Hade min matta bredvid en kille som andades väldigt högljutt och som dessutom har problem med både eldandningen och Sat-krian. Haha, jag höll på att börja skratta.
Hem igen efter yogan. Pratade med Rebeckan och blev ännu en gång inbjuden till stallet. Klart att jag vill komma, hihi. Ska ju bli ridproffs, eller något. Nä, det är väl inte det viktigaste... Men det är mysigt att vara i stallet (som jag sagt förut), ridning är roligt och Rebecka är ju min nya buddie (PingChat, Rebecka). Planen var egentligen, enligt mig och Rebecka, att hela Idun-gruppen skulle luncha, men det var bara vi två som kunde så planen blir som sagt stallet istället.
Här hemma har jag bara duschat, ätit mellis och läst sedan jag kom hem. Mamma och pappa är borta ikväll så bror min ska styra förkrök hemma hos oss för några kompisar och jag ska nörda mig med en bok. Jag tycker inte om Valborg, det är så överskattat och man fryser alltid.
Känner att jag mest bara svamlar idag. Är allmänt tjock och äcklig. Känns som att vikten skjutit i höjden bara sedan igår. Visst har jag känt mig stor tidigare i veckan, men inte såhär. Blir nog lite jobbigt imorgon i stallet eftersom jag har en tight tröja där och tighta ridbyxor. Tycker egentligen inte om att ha tighta kläder, men tycker att stallet är ett bra ställe att vänja mig vid det. Känns inte som att man måste vara jättesnygg där liksom. Plus att det känns som att Rebecka är någon sorts stöd bara för att jag vet att hon också brukar utmana sig med olika saker.
Nu tror jag att jag ska gå ut på en promenad för att få en liten nypa frisk luft samt för att försöka bli av med äckelkänslorna.

Har ingen lust att vara vaken såhär tidigt, men kan inte somna om. Frukostdax alltså.
Jag är tjock.

Fast jag är fortfarande arg på att det ska vara så svårt att utmana mig. Jag vet vad jag klarar, men jag vet inte vad som händer om jag gör mer än vad jag klarar. Måste våga, måste vilja. Jävla skit, trots att jag känner mig glad och så stör det mig så ofantligt mycket att jag inte är helt fri.

Har precis duschat efter en lång dag. Började i och för sig dagen med att kliva upp och äta frukost i lugn och ro. Gjorde inte så mycket mer innan det var dags för mig att åka in till stan för att möta upp Rebecka för lunch. Vi sågs vid Centralen och gick till Konditori Hurtig (eller något sådant). Helt okej ställe faktiskt. Vi hade väldigt svårt att välja vart vi skulle gå, men jag tycker att vi gjorde ett bra val.
Lite innan ett gick jag och Rebecka till Hötorget och tog tunnelbanan och sedan buss till stallet. Fick hjälpa till med mockningen, pratade en massa skit med Rebecka, hämtade hestarna i hagen, åt mellis och var ute och red en sväng. Börjar få in traven och provade faktiskt att galoppera. Höll på att trilla av, men klarade mig från det.
Blev en längre dag i stallet än vad vi trodde så jag kom hem först strax efter åtta. Middag nästan på en gång och sedan hopp in i duschen för att duscha av mig stallet eftersom min familj är ganska mycket allergiska mot hestar.
Har i alla fall varit en skön dag. Rebecka är bra att vara med och vi har pratat så att jag känner mig alldeles slut, haha. Nämen, jag tycker att vi hade det väldigt trevligt. Uppskattar verkligen att Rebecka vill ta med mig till stallet trots att vi inte har känt varandra så länge. Är verkligen roligt att hitta någon som jag kan göra vanliga saker med, men som också förstår att hjärnspöket finns där. Känns liksom naturligt att prata med Rebecka och både sjukdomen och helt andra saker.

Alltså, jag orkar inte vara sjuk. JAG ORKAR INTE med att inte kunna göra precis så som jag vill. Är så jävla trött på det, på att ha den här skiten i mitt liv. Ändå gör jag inte ALLT för att bli av med det. Skulle ju kunna göra ÄNNU mer, kämpa ÄNNU hårdare. Göra precis, exakt, på pricken så som de säger på Idun att jag ska göra. Inte sätta upp mina egna fåniga gränser. Att det ska vara så svårt.

Gick till Fåtöljen med Jennie. Hon åt lunch och jag tog en te. Pajen och kladdkakan lockade, men jag vågade inte. Vågade ju ett tag, men nu vet jag att jag måste sköta alla andra mål och då funkar det inte att fika. Jag vill fika, vill att det ska funka, men så kommer tveksamheten. Kriget börjar i huvudet och så vågar jag inte. Vi satt i alla fall kvar länge tills jag bestämde mig för att det var dags att åka hem eftersom jag kände att jag kanske skulle ha ätit i alla fall ett av dagens tre mellanmål innan middagen. Kan acceptera att jag äter två mellanmål efter, men alla tre... Skulle vara lite dumt.
Cyklade till Ropsten imorse så jag fick ta cykeln hem också. Fy tusan vad jobbig backen upp från bron är. Var helt slut när jag kom upp. Hej otränad jag är?! Sedan har det inte hänt så mycket mer. Middagen blev jobbig bara för att mamma lade sig i. Ångestklumpen i magen växte och jag kastade i mig maten för att slippa se hur mycket det var som låg på min tallrik. Vet inte varför, men maten växte verkligen framför ögonen på mig, sådär som den kunde göra förut. Hatar när mamma ska komma och lägga sig i.
Kvällen kommer inte att bli speciell på något sätt. Ska äta mina två mellis som jag inte ätit än och läsa Harry Potter. Åhh, jag vill verkligen gå på Hogwarts (och mitt rättstavningsprogram på datorn har Hogwarts i sin ordlista!). Jag skiter i att alla som går på Hogwarts råkar ut för en massa konstiga saker, det verkar så härligt där ändå.
Fan ta mitt liv.

Sitter och väntar på Jennie just nu. Hade en bra lunch med Rebecka och ett välbehövligt samtal med min behandlare. Så himla skönt att få motargument mot mina tankar. Att få höra att mina gränser är fel och att jag faktiskt, fortfarande, behöver gå upp i vikt.
Aja, känns i alla fall skönt att jag har en massa att göra idag. Skulle nog inte ha stått ut med en lång hemmadag idag. Trots det kan jag inte låta bli att längta hem lite. Vet inte varför jag jämt vill hem, men så är det. Kanske för att jag vet att jag skulle ha varit ensam hemma...

Blev en lång stunds klädprovning imorse innan jag hittade något som passade till mina chinos. Vitt till ljusa chinos kändes lite för somrigt, det är ju faktiskt inte ens maj. Hopp in i duschen när jag äntligen var nöjd och sedan frukost i ett soligt kök. Gick en promenad efter frukosten och njöt av mer sol. Såg en massa söta dagisbarn och blev lite sugen på att börja jobba igen. Blir nog så att jag jobbar de nästa två hemmaveckorna.
Tog cykeln till Ropsten för om en liten stund ska jag möta upp Rebecka för lunch. Får se vad vi hittar för något ställe att äta på idag... Efter lunchen ska jag i alla fall till min behandlare för samtal. Vet inte vad jag vill säga, men känner att ett samtal nog kan vara bra. När samtalet är slut ska jag möta upp Jennie. Blir alltså en fullproppad dag och jag har ingen aning om när jag ska äta mellis...
Aja, nu ska jag möta upp Rebecka!

Apropå att jag läser om Harry Potter och Halvblodsprinsen så måste jag bara säga att Harry Potter-böckerna måste vara bland de bästa böckerna som någonsin har skrivits. Tänk om jag var häxa och gick på Hogwarts...

Har haft på mig en tight body som tröja idag. Jobbigt, jobbigt och åter jobbigt.

Känner mig fortfarande elak och dum.
Har inte haft lust att skriva idag. Velat spara till kvällen, haha. Dessutom har jag inte gjort särskilt mycket idag, vilket betyder att jag inte haft så mycket att skriva om.
Började morgonen med att ligga i sängen en lång stund bara för att jag inte hade lust att kliva upp klockan halv åtta. Slutade med att jag klev upp åtta (vilket jag också tycker är för tidigt egentligen...) och gick och åt frukost. Inget speciellt med det, även om jag gjort en jobbig förändring på frukosten. Är lite orolig över det, men hoppas att min behandlare har rätt och att det är för liten skillnad för att det ska märkas. Ägnade förmiddagen åt att skriva på min gympauppgift, putsa vinterskor och läsa innan det var dags för lunch.
Efter lunchen gick jag igenom mina tillgångar, haha. Har äntligen fått min lön, två månader senare. Jag känner mig alltså lite rik nu. Har dessutom varit på banken och satt in en massa kontanter jag haft i mitt kassaskrin. Är alltså riktigt rik. Undrar därför, helt ärligt, om någon vill åka på en weekend med mig någonstans? Typ Barcelona, Paris, Rom? Ja, ni fattar. Är verkligen sugen på att åka någonstans utomlands. Är så långt kvar till USA i sommar.
Skulle lämna in mammas cykel på reparation på eftermiddagen, men det var en dag försent så det gick inte. Hade inte orkat sänka sadeln när jag cyklade hemifrån så jag fick stå och cykla hela vägen dit och tillbaka på någon superkonstig växel. Kändes en hel del i låren. Kom hem och vände när jag lämnat cykeln och gick min långa promenadsväng. Väl hemma efter promenaden tog jag ut kaninen, läste en stund, solade.
Sedan har det inte hänt så mycket mer. Jag stod för middagen idag och jag var nöjd med resultatet. Var en egenkomponerad rätt. Ja och nu sitter jag och lyssnar på musik och väntar på att klockan ska bli kvällsmellis.

Anklagar mig själv, är jag en sådan som jag avskyr? En svikare, lögnare, en fejker? Förvirrade är jag också. Är sjukdomen verklig eller är den en mask jag bär bara för att den "är rätt"? Riktigt sjuk var jag i alla fall inte, har haft en alldeles för enkel väg upp. Gräver inom mig, försöker hitta svar. Vill inte vara jag. Tänk att byta plats med någon annan, att få vara den jag önskar att jag var. Avundsjuka är hemskt. Det är en elak känsla som förstör relationen till andra, till sådana som man vill väl. Finns så mycket jag önskar att jag aldrig hade gjort. Hatar att ångra mig, men känner känslan vareviga dag. Hur kunde jag vara så jävla dum, elak? Nu är det försent, men inte förrän då inser jag hur fel jag gjorde.

Jag förstår inte vad det är med de unga, manliga yogalärarna på Yogayama... De är så snygga! Blev ju lite småförtjust i en lärare för några veckor sedan och idag blev jag förtjust i ännu en. I och för sig tycker jag nog bäst om den som jag upptäckte först, men den vars pass jag var på idag var inte så dum han heller. Dessutom hjälper de en så mycket, fast det kan också bero på att det inte varit så mycket folk på de passen jag varit på som de har haft. Aja, gillade i alla fall vinyasapasset jag var på imorse. Fick mycket hjälp med att rätta till mina asanas och komma djupare in i dem. Dessutom var det mycket fokus på rörelse tillsammans med andning och på avslappning. Kommer nog dock ha träningsvärk lite överallt imorgon.
Känns fortfarande konstigt att familjen är hemma igen. Visserligen är Gustaf i skolan och mamma på jobbet, men ändå. Pappa är ju hemma och han bestämmer maten. Idag blir det tråkmat och det gillar jag inte. Tycker verkligen inte om när maten är tråkig. Varför ska man liksom äta sådant som går snabbt att äta och som är tråkigt?
Har väldigt mycket tjockkänslor idag. Ska fan sluta stå framför spegeln, om man inte räknar med när jag har valt kläder. Speglandet måste få ett slut, jag blir ändå bara ledsen och besviken över det jag ser. Speciellt när jag har linser. Då är det som värst... Men nej, nu får det vara slut med att stå framför spegeln alldeles för länge och deppa. Förändring, förändring, förändring är mitt ledord!

Stor, smal, tjock, fin, äcklig, normal, kulmage, okej, fet... Jävla spegel, visa mig det jag vill se.

Okej, bilden jag la upp på mig var mer än ocharmig. Den var SKITFUL, men det tänker jag skita i så den får ligga uppe i alla fall.

Högst ocharmig bild på mig.
Känns konstigt att familjen är hemma igen. De har helt andra tider än vad jag har haft under tiden som jag har varit ensam. Till exempel har jag ätit middag vid åtta, men de vill äta redan vid klockan sex. Kanske inget som en icke ätstörd person tänker på, men för mig blir det irriterande. Jag trivdes med de tider jag hade när jag var ensam. Kvällen blev liksom inte lika lång när jag åt först vid åtta.
Vill man inte bli fri går det inte, vill man är allt möjligt. Det tror i alla fall jag.

Farmor och Fia ute i solen. Haha, Fia var jättesur på fotbollen. Hon skällde åt den och försökte bita i den.

Sitter på bussen på väg hem från farmor nu. Är en kille som sitter och nyser i handen... Hallå, man nyser i armväcket! Framför mig sitter dessutom ett par och gullar. Jobbig bussresa. För övrigt är bussen ganska full, många som ska hem från landet.
Dagen hos farmor har varit bra. Lekt mycket med lillFia. Blir väldigt sugen på att skaffa hund när jag är hos farmor. En liten som blir glad när man kommer hem och som man kan leka med och gå ut med. Måste allergitesta mig för hund. Är jag inte allergisk kanske jag skaffar en när jag flyttar hemifrån.
Åt alldeles för mycket till lunch. Fick sjömansgryta och det är så svårt att lägga upp. Köttet och potatisen ligger liksom tillsammans och potatisen är skivad så det är svårt att ha koll. Får bli en promenad hem från Ropsten i finvädret för att driva de jobbiga känslorna på flykten.
Kommer bilder på Fia när jag kommit hem.

Nu är familjen hemma, slitna men glada. Både mamma och pappa var förbjöds, pappa har trillat en massa och Gustaf (som fortfarande sover) har hjärnskakning. Tur att jag inte följde med eftersom jag knappt hade hunnit åka någonting. Själv är jag just nu på väg till farmor för en dag med henne och Fia. Blir mysigt och lite skönt att slippa familjen ännu en stund. Nä, det var faktiskt kul att träffa dem igen, men kände hur de granskade om jag gått ner. Skulle inte tro det va?!
Vet inte om jag nämnt det, men mamma bantar. Hon har gjort det ett tag nu, men den här veckan har hon verkligen rasat. Känns son att jag är tjockare än henne nu. Jobbig känsla eftersom jag knappt vet om det stämmer eller inte. Det jag ser när jag tittar på mig själv i spegeln är i alla fall tjockare än mamma. Känns verkligen som att jag har rusat joo i vikt under veckan och helgen.
Solen skiner i alla fall och det är härligt. Har bara linne och jeans på mig, men ångrar nästan att jag inte tog shorts. Känns som om det är sommar ute.

Familjen kommer hem i natt istället. Har plockat fram bröd till dem så att de har något att äta till frukost. Blev dock väldigt förvånad när pappa talade om det. Skulle vilja orka hålla mig vaken tills de kom, men tror inte att jag kommer klara det.

Det var stängt på Yogayama. Har alltså åkt in till stan i onödan. Blir till att åka hem igen. Tog cykeln till Ropsten så jag tänker ta en cykeltur innan jag verkligen åker hem. Känns surt att det inte var någon yoga för jag hade sett fram emot det hela dagen. Aja, kom iväg hemifrån en stund och det var väl också bra.
Pratade med farmor när jag var på väg in till stan. Ska till henne imorgon. Blir mellis och lunch där och så ska vi, om det är öppet, köpa lite agilityhinder till Fia. Farmor tycker att jag ska gå på agility med Fia skulle faktiskt vara roligt. Synd bara att det tar så lång tid att åka till farmor.

Sitter ute i solen med bikiniöverdel och shorts. Känns lite småjobbigt eftersom det jag ser inte ser ut så som jag är van vid, som jag vill att det ska se ut. Ser min spegelbild i dataskärmen, magen som väckar sig, axlarnas nu mjuka rundning, bikiniöverdelen som faktiskt sitter okej och inte hänger. Visst syns det att jag gått upp i vikt. Det syns att jag har gått upp massor i vikt och det gör mig ledsen. Samtidigt vet jag innerst inne att det inte behöver betyda att jag är tjock. Jag kan vara smal i alla fall trots de många kilon som min kropp har lagt på sig.
Om en timme ska jag åka in till stan för yoga. Har tillbringat större delen av dagen i solen och hoppas på att det har gett något som helst resultat. Vill inte vara en blekfis, som jag blir på vintern. Har verkligen vit hy känns det som. Brukar vara den absolut blekaste i alla sammanhang.
Har haft en ganska skön dag, trots att jag gärna skulle ha något att göra. Är rastlös som få och försöker just nu knåpa ihop en uppsats till min gympalärare om mig och yogan. Vet knappt vad jag ska skriva så jag bara skriver skit, haha. Känns i alla fall bra att det är sommarvarmt och att jag kan njuta av värmen. Tänk, för två år sedan kanske jag skulle ha frusit, trots att det är såhär varmt. Konstigt att tänka sig, men det är ju sant.
Försöker verkligen hitta fördelar med att ha gått upp i vikt. Orkar inte se nackdelarna längre. Så fort jag börjar tänka på dem känns allting så hopplöst och jag vill inte att det ska kännas hopplöst när solen skiner och sommaren är på väg. Istället vänder jag mig till min nya tro, tron på frihet från den här djävulska sjukdomen. För jag tror verkligen, jag känner att friheten finns. Bara man vill och vågar närma sig den.

Jag och Rebeckas häst Strongen efter gårdagens uteritt.
Idag trodde jag att jag hade planer ända fram till igår kväll. Skulle ha träffat Ellen, men hon fick förhinder så nu har jag ingenting att göra förrän klockan fyra då jag ska på yoga. Blir ett en och en halv timme långt vinyasapass. Ska bli roligt eftersom jag inte varit på yoga på en vecka nu. Dock vet jag inte riktigt hur jag ska fördriva tiden fram till dess. Blir nog en promenad, men i övrigt, ingen aning. Om någon skulle vilja ses lite spontant innan klockan fyra är det bara att höra av sig!
Annars då? Sitter ute i solen och segar. Är ljuvligt när det är såhär fint väder. Känner mig dock som en klump idag. Hatar känslan, men vet att jag vinner över den. Äter ju inte mindre bara för att jag känner mig tjock. Visst finns tankarna, men inte handlingarna. Dessutom är känslan inte lika stark längre och det gör att jag tror att ätstörningen håller på att tappa greppet om mig. Hade jag sett det jag såg i spegeln idag för några veckor sedan hade alla måltider blivit lidande, men nu vet jag att bara jag följer schemat så har jag ingenting att oroa mig för. Måste dock våga utmana mig mer och det är svårt. Att göra som jag gjort de senaste veckorna är enkelt nu, men att våga göra på nya sätt är skitsvårt.
Tror att jag ska börja på min gymnastikuppgift om yoga nu. Lika bra att bli klar med den så att jag slipper gå runt och tänk på att jag måste göra klart gymnastiken. Tycker inte om att ha plugg liggandes som jag skulle kunna bli klar med.

På väg hem från en hel dag med Rebecka i stallet. Har varit mysigt och mycket nytt. Var ju ingen ridstjärna precis, men kan absolut tänka mig att sitta upp på en häst igen. Var dessutom skönt att var ute i stallet. Det var så lugnt och man pysslade med stallsysslor. Jag gjorde i och för sig inte så mycket eftersom jag inte kan, men man kan ju se och lära!
Nu är jag på tunnelbanan. Har pratat med pappa och bestämt planer för kvällen. Astrid ska komma hem till mig och vi ska laga mat. Blir trevligt. Var längesedan jag träffade Astrid så vi kommer nog ha en del att prata om. Sedan kommer jag nog sova gott efter den tidiga morgonen och dagens intryck.
Ska bli skönt att komma hem och ta en dusch. Det är bara när jag har gjort något som gör att jag innerligt smutsig eller så som jag uppskattar att duscha. Annars tycker jag mest att det är jobbigt.

God morgon alla!
Nu sitter jag på tunnelbanan på väg till Brommaplan där jag ska möta upp Rebecka. Är grymt taggad inför dagens ridning. Har typ bara ridit en gång tidigare. Fast jag har en känsla av att Rebecka kommer vara en utmärkt lärarinna. Blir mellis och lunch i stallet så jag har laddat väskan med mat. Sitter dessutom här med gummistövlar, vilket känns lite fel idag när solen strålar. Känns dock som att jag har glömt en massa saker, men det visar sig.
Har bytt ut glasögonen mot linser idag. Känner mig verkligen inte bekväm med dem. Tycker jag ser ännu tjockare ut när jag tittar på mig själv när jag har Linder. Hatar det för då undrar jag om det jag ser när jag har glasögon eller det jag ser när jag har linser stämmer. Dessutom känner jag mig ful i linser. Ansiktet ser så tomt ut.
Vädret är i alla fall toppen och jag tror att den här dagen kommer att bli bra. Varje dag som går är en dag närmare friheten! Jag tror på den och om det fortsätter som det för nu och om jag får hjälp av min behandlare och alla gulliga på Idun så kommer jag att nå den snart.

Tittar på Harry Potter och Den Flammande Bägaren, men nu är det reklam. Har varit hur många reklampauser som helst. Är dock skönt att jag orkar titta i alla fall. Har ju lite svårt för att titta på film. Blir så rastlös och orkar inte titta klart. Nu borde jag dock orka eftersom filmen slutar redan vid tio. Ska läsa en stund sedan innan jag går och lägger mig. Ska upp tidigt imorgon eftersom jag ska med Rebecka till stallet och rida. Ska bli så himla roligt.
Pratade med mamma och pappa lite tidigare idag. Vågar inte säga till dem att jag ångrar mig. Känner mig ju så dum. Fattar inte vad jag tänkte. Det verkade ju jättebra, men inte nu längre. Blir bara ledsen när jag kommer hem på kvällen och det är helt tomt. Och att välja mat är inte lika roligt nu som det var i början av veckan. Det funkar i alla fall och det är ju huvudsaken.
Fattar inte hur jag kan vara trött. Känns som att jag ska somna när som helst. Att jag alltid blir så trött. Klockan är ju bara halv nio och jag vill gå och lägga mig. Dessutom är det ju det där med att jag mår sämre på kvällen också. Det känns bara så jobbigt allting. Det enda jag väntar på är att få sova för att slippa.

Har suttit på Café Fåtöljen med Jennie sedan klockan tjugo över ett idag. Skönt att ha något att göra som kunnat förtränga ångern jag känner över att jag inte åkte till fjällen. Fattar verkligen inte varför det var så viktigt att inte åka. Jag är verkligen helt förvirrad. Var typ rädd för skidåkningen, för att jag skulle vars för svag och inte kunna. Konstiga tankar. Sedan ville jag ju inte åka bara för att bränna. Det skulle förstöra nöjet.
Ikväll då? Har inga som helst planer utom att jag ska äta middag och mellis. Hoppades på att jag skulle hitta någon som kunde ses, men hade otur. Ska i alla fall försöka hålla mig vaken ikväll. Inte bara gå och lägga mig. Det vinner jag ingenting på. Vet i och för sig inte när jag ska upp imorgon, men vill absolut inte sova lika mycket som i natt.
Känner faktiskt ingen ångest över att jag äter trots att jag skulle kunna strunta i det. Känns bara så himla rätt att göra som jag gör nu. Äta känns rätt och okej. Visst är vissa saker svåra, men det jag vet att jag vågar är inget problem. Önskar att jag kunde få andra att känna min övertygelse. Jag känner att det går att bli fri. Det är inte omöjligt.

Goder morgon!

Vet ni? Jag ÅNGRAR att jag inte åkte till fjällen, MEN jag ska utnyttja den här helgen till att äta PERFEKT. Inga misstag eller snedsteg. Allt ska flyta på och när mamma och pappa kommer hem ska de bli glada över att de litade på mig för att jag fick bevisa för mig själv att mina vingar bär. Det hade varit roligt att åka skidor, det hade varit mysigt att vara i stugan, men nu blev det inte så och det finns väl en anledning till det också. Den anledningen är dock INTE att inte äta. Jag vet inte vad anledningen är, men den finns där och gjorde så att jag stannade hemma.

Ångrar för tillfället att jag inte åker till fjällen. Vill just nu bara kasta mig på första, bästa buss och åka. Skräms av ensamheten och av att jag ska vara hemma. Fast det blir nog bra. Har inget speciellt att göra ikväll, men imorgon har jag planer i alla fall på eftermiddagen och på lördag, söndag och måndag är hela dagarna fullbokade. Antagligen kommer jag ha jätteroligt här hemma, men nu börjar jag känna att det skulle vara roligt att åka skidor. Skulle dock inte våga säga det till mamma nu när jag tjatat så mycket om att få vara ensam hemma. Aja, det löser sig nog.

Rebecka har lärt mig att blogga från mobilen. Snälla och gulliga Rebecka.
Blir inget fjällen för mig. Ska vara hemma blev det bestämt till slut. Har planerat upp hela helgen, träffa Jennie, rida med Rebecka, träffa Ellen och åka till farmor. Har lite dåligt samvete över att jag inte åker, över att jag inte ska åka skidor. Det hade nog varit roligt, men vill visa för mamma att jag klarar mig själv.

Lyssnar på mina The Celtic Circle-skivor. Vilka minnen.

Tjockkänslorna attackerar.

Dagen började okej. Var trött när jag vaknade och långsam när jag skulle välja kläder. Blev klar med duschningen precis när städerskorna kom, som tur var. Åt frukost och cyklade iväg till Ropsten. Kände mig faktiskt inte så sugen på Idun idag, men det ändrades när jag väl kom dit. Hade sena samtalstiden så jag satt en timme i soffrummet och skrev en massa skit. Samtal, som var bra. Pussel efter med några av de andra tjejerna. Sedan lunch på Krukans.

Jag ska tydligen åka till fjällen. Vill inte. Känner hur det kryper i mig bara av tanken på att vara i lilla stugan med familjen + min morbror och min kusin. Nej, jag vill absolut inte åka. Ätstörningen i mig vill åka för den vill åka skidor hela dagarna, men jag vill inte. Jag vill vara ensam hemma, visa att jag kan, träffa mina kompisar, slippa familjen. Känner mig så elak mot min familj, men jag orkar verkligen inte med dem just nu. Det känns ju faktiskt bättre att vara utan dem än med dem för tillfället.

Tröttheten har lägrat sig över mig. Känner mig helt slut och vill bara gå och lägga mig. Har inte alls lust att vara vaken, att äta mellis, att borsta tänderna, att låta kvällen fortsätta. Tycker att det bara ska vara slut nu så att jag får sova och slippa de elaka tankarna som säger att jag valde fel mat till middag, som säger att jag rör på mig för lite, som säger alltalltallt.

Dag två, vecka två på Idun börjar nu gå mot sitt slut. Är trött och vill ändå prata. Prata med min behandlare och säga att nu fan är det jobbigt. Nu kommer ätstörningen smygandes och visar bilder på den framtid som inte längre är min. Den vill att jag ska komma närmare, ta den till mig. Inte strunta i den och välja frysportioner med så många kalorier som min behandlare tycker är okej. Jag känner hur min kontroll sakta glider ur mitt grepp och jag låter omvärldens kontroll ta över. Fy fan vad det är jobbigt, inte ångestjobbigt utan jag-orkar-inte-livet-jobbigt.

Morgon, morgon. Väntar just nu på att det ska bli dags att ta cykeln till Ropsten. Ja, ni läste rätt, jag tänker cykla. Vet att jag ändå kommer promenera hem därifrån, så varför inte cykla? Det går ju så mycket snabbare, tar kanske tio minuter dit och tio minuter hem medan det tar minst tjugo minuter att gå.

Det är ljuvligt att familjen är borta. Ingen som ser vad jag gör, vad jag känner, vad jag tycker och vad jag tänker. Jag kan gå runt och skrota så mycket jag vill, kan vara hur rastlös jag vill men mamma och pappa kommer inte att märka det. Skulle till och med kunna gråta utan att de blev irriterade på mig. Skönt.

Det är konstigt för när jag är på Idun blir allt så mycket enklare. Jag blir lugnare och känner mig mer social och öppen för att prata om annat än ätstörningen. Visst ägnar jag en hel timme åt det med min behandlare, men sedan i soffrummet pratar vi mest om en massa annat. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna umgås med andra ätstörda och prata så lite om sjukdomen. Trodde faktiskt inte att jag skulle kunna prata så lite om sjukdomen överhuvudtaget. Bra övning inför riktiga livet.

Idag åker familjen till fjällen och jag får huset för mig själv.

Har rensat bland mina kontakter på Facebook. Känns lite sorgligt att antalet vänner krympte, men samtidigt skönt att slippa en massa folk som jag knappt känner. Sakta men säkert kommer antagligen antalet vänner att stiga igen och det förhoppningsvis med sådana som jag kommer ha kontakt med.

Nu tänker jag gå på långpromenad för ikväll ska jag och Jennie till Vapiano och äta middag, pasta + sås = jobbigt. Inte för att jag är rädd för själva pastan, utan grejen är att man får så mycket pasta på restaurang. Hemma äter jag inte att lika mycket pasta till en portion som de serverar på restauranger. Dessutom är jag ju faktiskt rädd för sås och det gör ju inte det hela enklare, men det kommer att bli trevligt i alla fall.

Mycket bättre natt i natt än vad jag haft på hela veckan. Gick och la mig lite senare än vanligt och kunde därför sova ända till klockan kvart i nio. Hur skönt som helst. Låg kvar i sängen en stund efter att jag vaknat, bara för att jag vet att jag alltid har tyckt om att ligga vaken i sängen och dra mig en stund. Klev upp efter typ en kvart, åt frukost. Fick sällskap av både mamma och pappa vilket inte är helt vanligt. Eftersom jag har helt andra tider än resten av familjen blir det ofta så att jag äter frukost ensam eller med pappa.

Det har i alla fall varit fint väder idag och jag har fått min första take away-te ute i en park.

Vaknade halv fem imorse av att mamma och pappa försökte prata med lillebror. Det första jag hörde var:

Vidriga, äckliga jag.

Velar om vad jag ska äta till middag. Säkert kort med frysportioner eller osäkert med hämtmat? Vad är jag sugen på, vad vill jag ha, vad vågar jag, vad vill jag? Frågor som sprutar i huvudet. Jag blir galen. Borde göra som de på Idun säger, men då behöver jag inte dem. BEHÖVER DEM INTE. Jag vet allt, gör allt, fast ändå inte. Behöver ju dem fast jag inte tycker det. Vet dock inte hur jag ska utnyttja dem på bästa sätt. Längtar till nästa vecka för då ska jag dit. Ta nästa kliv i behandlingen.

För tillfället är jag kompis med solen. Den skiner så fint och varmt på mig när jag är ute. Åkte till exempel till yogan idag i min träningsbyxor som bara går ner på halva vaden utan att frysa.

Ny dag imorgon.

Har haft en bra dag idag med mycket att göra. Blev en långpromenad när jag var ute, kanske 45 minuter eller något. Visst ingen JÄTTEJÄTTElång promenad, men det var den längre av de två slingor som jag brukar gå. Härligt att vara ute i det strålande vädret och bara njuta. Blev svettig trots att jag bara hade en vanlig kofta ovanpå min klänning. Riktigt skönt och jag blev nästan sugen på att plocka fram sandalerna. Fast jag vet att jag får vänta ett tag till.

Trevlig, trevlig lunch med Rebecka. Det gör verkligen stor skillnad att ha någon bra att äta lunch med istället för med mamma eller pappa. Vet inte varför, men jag tror att det kan bero på att matsituationen har varit spänd för dem så länge att det fortfarande märks. Föredrar då mycket hellre att äta själv eller med någon trevlig kompis. Äter jag själv är dock risken att det blir slarv, så det är bra att äta med någon som inte heller får slarva och därför få stöd från den.

Svär över att klockan är för sent och att jag var för lat innan middagen för att ta en promenad.

Tickande klocka. Fy fan vad jag har tråkigt. Sitter i köket och känner hur min rumpa blir större och större av att vara placerad på en och samma punkt hela tiden. Usch och fy, känner mig verkligen helseg och borde verkligen gå ut bara för att pigga upp mig själv och för att få tiden att gå. Blir tokig på att jag bara sitter framför datorn och glor. Inget hinner ju hända eftersom jag inte gör något annat än sitter och klickar.

Mötet gick bra och jag stötte inte på någon jag kände. Ska skriva ett prov i idrott och hälsa samt skriva en uppgift om mig och yoga. Ganska mycket att plugga på inför skrivningen, men bara jag får G på den så har jag klarat kursen. Skönt att min lärare accepterade att jag inte får träna. Han sa att hade det varit en annan elev som han aldrig haft förut hade han låtit den vara med på en massa lektioner, men jag slapp. Ju mindre jag behöver vara i skolan desto bättre.

Snart ska jag gå till tåget för att påbörja resan till skolan. Jag vill inte, men har i och för sig inte så mycket annat för mig så jag kan lika gärna åka till skolan som något annat. Hoppas verkligen att jag inte träffar någon jag känner. Vill inte se blickarna jag antagligen kommer få då, vill inte att någon ska fråga hur det är nu. Vet fan inte hur det är. Känner mig låg, känner mig vanlig, känner mig tjock. Tror att jag känner precis så som jag kände innan jag blev sjuk. Eller nej, nu ljuger jag, jag känner mig så som jag har gjort de senaste veckorna. Uppgiven, osjuk och falsk.

Idag är det garderobsstädning och skolan som står på schemat. Har tömt så gott som hela min garderob och hängt/lagt ut allting utomhus så att det ska vädras lite. Dessutom har jag dammtorkat hela garderoben så nu är den fräsch och fin. Gillar verkligen att städa saker i mitt rum för det känns som att det blir så fint sedan. Har också passat på att fixa till högarna med kläder lite så att de ligger snyggare än förut.

Jag känner mig tjock. Sådär tjock som jag var innan jag blev sjuk. Äckligt.

Ska till skolan imorgon, vill inte. Avskyr att åka den långa vägen till Fridhemsplan (känns långt) och sedan komma till skolan. Det är som att all frusenhet jag har känt där kommer tillbaka, all ångest, allting som har med sjukdomen att göra. Jag hatar Kungsholmens Gymnasium. Ångrar att jag började där. Usch. Dessutom ska jag dit för att planera för hur jag ska kunna läsa klart idrott och hälsa A det här läsåret. Jag som inte ens får träna, haha, det är ett skämt. Hoppas bara att min lärare går med på att jag får läsa kursen teoretiskt eller något. Aja, bara jag får G så är jag nöjd.

Tisdag 12 april. Vad ska jag säga? Samtal med min behandlare klockan tio. Skönt att få prata. Även om jag inte får så djupa dalar längre är det ändå skönt att få ur sig lite av det som rör sig inne i skallen. Längtar efter nästa vecka för då är det Idunvecka och då har jag samtal varje dag. Blev mycket prat om mina föräldrar idag. De påverkar mig så otroligt mycket. Både i hur jag är som person och hur jag agerar i sjukdomen. Till exempel vågar jag inte börja äta "vanlig" fil istället för mellanfil bland annat för att jag är rädd för att de ska bli sura på att jag inte har börjat med det tidigare. Sedan är jag ju skiträdd för de där extra kalorierna som vanlig fil eller yoghurt innehåller också...

Ibland får jag för mig att ätstörning bara är en mask som jag kan dra av mig när jag vill.

Var så arg på att pappa inte förstår att jag tog en promenad när han hade åkt. Gick den "vanliga" korta svängen. Vet att jag inte borde träna något alls, men jag kunde inte låta bli. Kände mig så inaktiv, så dålig, så värdelös och då är det enda som hjälper, för att jag inte ska bli väldigt destruktiv, att ta en promenad. Då kan jag liksom hålla känslorna lite på avstånd, samtidigt som jag kan bearbeta dem i lugn och ro.

Att det alltid är något varje dag som ska förstöra mitt humör.

Jag känner äcklet. Ser det växa fram över hela min kropp. Drar in magen framför spegeln, släpper ut den igen. Fan. Tittar på bilder från London, maj 2010, tre veckor innan jag blev inlagd. Det syns inte, syns inte att jag är smal. Eller, shortsen är stora i benen, det är de inte nu. Fast det ser väl ingen annan.

När jag, för bara en liten stund sedan, satt och åt frukost kom en tanke till mig. TÄNK OM jag skulle hälla ut juicen och slänga den andra smörgåsen som jag fortfarande inte hade ätit upp. Ingen skulle märka något eftersom varken mamma eller pappa var där. Det skulle vara så enkelt att bara gå och slänga smörgåsen, så som jag har gjort jag vet inte hur många gånger förut. Ändå gjorde jag det inte för nu är det ALLT som gäller. Inget fuskande och smugglande, inget ljug och tjafs. Istället åt jag lugnt upp min smörgås, drack upp all juice, tömde filskålen och blev hejdundrande mätt.

Jag vill inte sova för jag vill sova bort morgonen imorgon.

Har haft en riktigt skön dag. Var ute på förmiddagen. Kaninen fick också komma ut, jag åt mellis ute och hjälpte mamma och pappa att rensa löv i gruset vid poolen. Härligt att vara ute efter att ha varit inne mest hela tiden senaste två veckorna. Trots att jag verkligen inte tycker om att hålla på i trädgården var det värt det för den friska luftens skull.

Dagens planer: Kundalini och opera.

Det finns så fina människor i min omgivning.

Jag är en ganska elak människa egentligen.

Jag vet inte vad jag känner för tillfället. Mina ögon vill sluta sig och jag vill sova. Orkar inte vänta på middagen, orkar inte vänta på kvällsmelliset. Efter kvällsmelliset är det nästan dags för sängen och sedan börjar en ny dag av matväntan. Det känns så tråkigt, att jag inte kan finna någon glädje i livet bara för att jag hela tiden väntar på att det ska bli dags att äta. För tillfället är det svårt att göra saker bara för att jag inte vill äta vad som helst. Det är förskräckligt jobbigt och jag hatar att jag styrs av maten. Känner mig inte ätstörd längre, ändå spelar maten en STOR roll i mitt liv. Vet att det jag skriver nu låter ätstört, men hallå, vart är den hysteriska ångesten som jag borde få av att äta?! Känner ju bara en total värdelöshet istället.

Så var det lunchen som jag åt tillsammans med pappa idag. Skulle helst ha velat äta ensam, men eftersom pappa var hemma hade jag ju inget val. Från Idun har jag fått direktiv om att jag inte ska laga mat själv. Det beror på att jag faktiskt aldrig lyckas laga mat som innehåller tillräckligt mycket näring (kalorier) när jag lagar mat till lunch. Istället har de sagt att jag ska köpa färdigportioner, äta rester, köpa take away eller, som idag, äta det som serveras av mina kära föräldrar. För tillfället föredrar jag färdigportioner, då jag VET hur mycket de innehåller. Jag tycker att det är oerhört jobbigt att inte ha någon som helst koll.

God morgon.

Tänk om det inte spelade någon roll.

Har åkt bil idag. Och suttit stilla. Och ätit. Fy fan vad jag inte mår bra över det. Vill bara gå ut och gå och gå och gå, men det gör jag inte och jag borde väl känna mig stolt över det. Ändå vet jag att jag skulle känna mig mer stolt och nöjd om jag gick ut och gick. Efter en promenad kan jag känna en sådan frihet över att jag faktiskt har rört på mig. Nu känner jag mig bara stor och klumpig och dålig.

Jag såg en tjej i min ålder som var ute och sprang när jag var på väg hem från affären. Avundsjuka.

Har varit iväg och fixat pass tillsammans med far och bror. Såg ut som ett tjockt monster på fotot, men det hade jag ingen lust att säga till tanten som satt i luckan. Istället sa jag att visst ser det bra ut, men tänkte att fan att jag alltid ska se FÖRJÄVLIG ut på vartenda foto jag är med på.

Självutvärderingen skickad! Nu är det bara att vänta på betyget...

Vad gör jag? Ingenting.

Segstartad dag idag. Sov länge, efter att ha vaknat flera gånger på grund av en högljudd familj samt att jag egentligen hade sovit klart långt innan jag klev upp. Frukost och tandborstning. Bloggläsande. Ja, det har inte hänt så mycket hittills idag och kommer inte att hända så mycket mer heller. Ska städa hos kaninen för det ser verkligen förskräckligt ut hos henne och sedan ska jag stryka kläder. En så rolig dag jag har framför mig.

Händelserik dag, fast det har för en gång skull varit skönt. Började med ett besök hos min behandlare på Idun. Skönt att få prata med någon som har lite distans till ätstörningen och som dessutom vill hjälpa mig med att hitta ett friskt liv. Det är liksom den stora frågan, vad är friskt? Jag har ingen jävla aning och därför kan jag inte heller bedöma om jag fortfarande är sjuk eller om jag någonsin har varit sjuk. I alla fall känns det så för mig. Kanske har jag varit frisk hela tiden, kanske är jag frisk nu.

Allt är bara ljug.

Project Runway på TV3 klockan 20.00. Sedan vet jag inte vad jag ska göra.

Timmar, minuter, sekunder. Klockan går, den släpar sig fram. Vet inte vad jag ska göra, vad jag vill göra. Vill absolut inte göra det jag gör nu. Känner hur misslyckandet sprider sig samtidigt som jag bara sitter här. Ändå finns det inte något jag kan göra. Jag får inte gå ut och gå (eller jag får, men jag ska inte), jag orkar inte läsa, vill inte sova, har ingen lust att titta på någon film/serie. Nej, jag har verkligen inte lust med någonting. Jag andas, lever, men roas inte. Vardagen är grå, trots att molntäcket på himlen har splittrats upp.

Äckel, äckel, äckel, äckel, äckel, äckel.

Fy fan vad rädd jag är. Rädd för att ändra på mig, rädd för att testa en ny väg. Ändå gör jag det och avskyr mig själv för att jag utsätter mig för det. Vill bara försvinna. Skräms av värmen som sprider sig i min kropp, som gör att jag känner mig som en kastrull med kokande vatten. Längtar efter sängens trygghet, sömnens glömska. Jag vet att många har svårt för att sova, för att vila, men sömn är det enda som räddar mig från mig själv.

Vodou-utställningen var bra. Kändes skönt att komma iväg hemifrån. För bara någon vecka sedan avskydde jag att åka hemifrån, men nu är det snarare tvärtom, jag hatar att vara hemma. Jag vill bara fly när jag är hemma, bort från mitt jävla rum, från mina föräldrar, från alla minnen, från allt... jaa allt som är jobbigt. Just nu skulle jag helst vilja öppna dörren och springa så långt bort jag bara kan. Springa och springa tills fötterna blöder och tills jag inte är hemma längre. Då skulle jag kunna stanna och börja om på nytt.

Snart dags för voodoo-utställningen på Etnografiska tillsammans med Hanna. Längtar efter att få åka iväg. Känns bra att jag har något att göra idag, att jag inte bara ska sitta sysslolös. Måste verkligen hitta saker att göra de här två veckorna så att jag inte blir tokig. Risken finns ju att jag börjar älta och så är jag fast i alla mina tankar. Känner redan hur de smyger sig på, men jag får inte ge vika. Måste göra som jag vet att jag ska göra. Längtar dock efter tisdagens samtal med min behandlare. Bara att få säga hur det känns kommer att vara så himla skönt.

Önskar att jag kunde gråta.

Dagen har flutit på ganska bra. Tittade som sagt på film på förmiddagen. Den var bra, men lite lång. Har svårt att titta på film, tycker att en och en halv timme är alldeles lagom och den här var två och en halv timme. Gick och lämnade tillbaka filmen när jag tittat klart på den i alla fall. Hade tänkt hyra en annan film, men hittade ingen som föll mig i smaken. Har alltså ingen aning om hur den här kvällen ska spenderas. Kanske får titta på någon av de filmer som vi har hemma (och som jag sett alldeles för många gånger).

God förmiddag alla!

Idunveckan är nu slut och jag känner mig smått panikslagen över att jag ska vara hemma och klara mig själv i två hela veckor. Jag ska ta ansvar, gå emot mina tankar, ändra mina beteenden och sedan känna att jag behöver gå tillbaka till SCÄ. I mina tankar låter det helsnurrigt. Vad ska jag göra på SCÄ om jag jobbar med mig själv hemma? Fast det är ju det som är lite idén med Idun. Man är där och laddar och sedan släpps man iväg och ska arbeta med den kraft man byggde upp under veckan. Eller jag tror att det är idén i alla fall.