Fjällen
Jag ska tydligen åka till fjällen. Vill inte. Känner hur det kryper i mig bara av tanken på att vara i lilla stugan med familjen + min morbror och min kusin. Nej, jag vill absolut inte åka. Ätstörningen i mig vill åka för den vill åka skidor hela dagarna, men jag vill inte. Jag vill vara ensam hemma, visa att jag kan, träffa mina kompisar, slippa familjen. Känner mig så elak mot min familj, men jag orkar verkligen inte med dem just nu. Det känns ju faktiskt bättre att vara utan dem än med dem för tillfället.
Får en massa trotstankar. Tänker inte vara trevlig, tänker inte prata med mamma. Är så arg på henne att jag inte vet vad jag ska göra. Hon skickade ett litet "släta-över-allt-SMS" till mig. Fan heller, jag vet vad du har sagt och jag tog åt mig. Nu har hon sagt att jag ska komma och då får hon stå ut med en sur dotter. That's it. Hon får skylla sig själv.
"Kolla om Erica vill följa med då. Men det måste lösa sig med buss. Sen kan jag ju inte bestämma om du ska komma eller ej. Men det blir tråkigt om du inte kommer. Vem ska åka skidor med mig annars!?? Det blir tomt utan dig om du inte kommer." (mammas SMS)
Tänker inte åka några jävla skidor med henne. Kanske med pappa. Vet inte vem jag vill åka med. Är sur på båda två och vill helst inte vara med dem alls.
Kommentarer
Trackback
