Vår grej
Ibland är det nästan läskigt hur mycket man får ångra något man gjort/sagt/skrivit. När man är ärlig skiter sig saker oftast bara mer och när någon får reda på sanningen blir den... jaa allt annat än glad.
Du skulle aldrig veta om jag talade sanning eller ljög. Eller så skulle jag helt enkelt kunna säga nej, strunta i att svara på frågan. Det finns så många alternativ och ändå väljer jag det dummaste: sanningen. Kunde jag inte ha räknat ut att allt skulle gå åt helvete om du fick veta? Kanske trodde jag att du inte skulle ta det så seriöst. För mig var det inte seriöst, då borde det ju inte vara seriöst för dig heller. Ändå dömde du mig. Jag gjorde det ju bara på grund av digdigdig.
Jag hatar att ångra, att inse vad jag kunde ha gjort. Alltför många gånger har det hänt, speciellt mellan dig och mig. Åt fanders med sanningen, den äter upp mig inifrån och förstör allt som så försiktigt har byggts upp. Det var så bra, ända tills jag skulle vara ärlig. Om jag ändå bara vetat vad du skulle tycka om det. Du har inte haft mitt eller många av mina kompisars liv och kan ju inte veta hur vi beter oss. För någon annan skulle det jag gjort inte ha dömts så hårt. Många hade tyckt att det var normalt.
Det var du som började. Faktiskt. Inte jag. Ärlighet varar längst säger man och ljuger så att grodorna hoppar ur mun. Om jag hade ljugit skulle det bra ha hållit längre och inte tagit slut så snabbt. Ändå, om jag är ärlig så kanske du också är ärlig. Är det så betyder det att jag faktiskt har en vän i dig. Den vännen vill jag inte förlora.
Vi måste inse att vi inte alltid bryr oss om samma sak eller värderar likadant. Ibland känner vi inte heller likadant vilket gör att vi har svårt att se varför den andre gör som den gör. Vad fel allting kan bli.
It started out with a kiss
How did it end up like this
It was only a kiss, it was only a kiss
Typiskt också
Saknar er!
Äntligen
Hemma igen.
Vi åkte förra torsdagen ner till Skåne och Lund där vi plockade upp Tess. Sedan styrde vi kosan mot Falsterbo där vi badade och solade i den fina sanden. Efter det åkte vi till Malmö där jag och Tess träffade Mirjam. Härligt att träffa Sundbornsfolk som man saknar så mycket.
Tess åkte hem och mamma, pappa och Gustaf kom och plockade upp mig på Malmös central. Vi gick och åt god mat och efter det gick vi till hotellet. Asbra hotell med stora rum och grymt god frukost (vem ser inte fram emot att få äta hotellfrukost liksom?).
Dagen efter Malmö besöket åkte vi bron över till Köpenhamn och där var vi i två dagar. På lördagen promenerade vi runt och var på Tivoli.
Söndagen åkte vi iväg ganska tidigt från Malmö och badade i Turekov. Mysigt ställe, men det var väldigt lågt vatten vid stranden. Hela familjen brände sig dessutom. Trots det var visstelsen i Turekov lyckad.
På kvällen sov vi i Halmstad på ett dåligt hotell. Dagen efter åkte vi till Tylösand och det var bästa stranden på hela resan! Fin sand, klart och relativt varmt vatten. Fick ännu mer färg och på eftermiddagen åkte vi till mammas gamla kompis Karin i Ljungkile.
I Ljungkile var det mycket getingar och varmt. Vi badade, solade och åt. Jag och bror min sov i det blivande nya huset som mest var en arbetsplats. Sista dagen (idag alltså) regnade det som vanligt i Ljungkile.
Idag hann vi även ta en fika hos mormor och morfar i Västerås. Gott och onyttigt.
Har precis kollat igenom massa SBG-bilder. Började nästan gråta. Herregud vad jag vill vara där. Vara där med er. Dessutom har massa små söta DK skrivit till mig nu.
Aja, ska ut och springa om en stund. Måste försöka få tillbaka min kondition.
Pusspuss
Har hänt och kommer att hända
Imorgon styr vi kosan mot Malmö och sedan Köpenhamn.
Och jag saknar er, nu mer än någonsin. Måste träffa alla igen så snart som möjligt annars vet jag inte vad jag tar mig till. Kan det inte vara gratis med tågbiljetter?
Jag ska glömma. Bara så att alla vet så är tiden för minnen förbi. Mitt liv ska bli roligare och lyckligare. Har man ett mål så får man fan se till att uppfylla det!
En dröm
Tack för ett nytt år
Jag har haft två fantastiska veckor. Det går inte att beskriva hur mycket jag saknar alla på gården. Förstår varför Emmie och Ida blev typ deprimerade när de kom hem. Jag skulle tro att jag nästan är det. Gården betyder så mycket, alla vänner, lekar, skratt, tårar, sånger. Allting på SBG är bara så himla fint. Jag mår så bra och så dåligt där. Alla skratt är högre och lyckligare. All gråt sorgsnare och viktigare. Ingen är ensam eller utanför.
DK-07 i mitt hjärta. Ni är det absolut bästa som har hänt mig. Trots att vissa inte alltid beter sig som alla andra önskar så finns det något fint hos er alla. Vi är syskon och kommer alltid att vara det. Jag har 21 underbara syskon, en fantastisk mamma och en suverän pappa där och jag vet att de alltid kommer att finnas i mitt hjärta.
Alla som var AL åt oss och som var AL i år. Utan er skulle gården inte vara någonting. Ni för traditioner vidare till oss som är AL för första gången. Sedan för vi, tillsammans med er, vidare alla traditioner till nya DK. Jag har lärt mig hur man busar som AL och hur man är snäll som AL.
Ledare är också bra och ni gör så mycket för oss stackars AL:are...
DK-08... Tur att det finns konfirmander så att vi får åka tillbaka till gården och terra er. Ni är fina och bra och jag saknar er.
Åhh, vad jag saknar alla. Ni är bäst och jag vill träffa er alla nu.
Sunbornsgården är paradiset på jorden!
Neeej
HEMMA
Vad jag önskar att jag inte var det.
Snartsnart
Hejsan SBG
Och jag kände att där hörde jag hemma
Snart är jag där
Med er
Jag blöder på fingret och det är inge bra.
Mamma har fixat min packning och allt är med.
Vad jag inte vill ha en ryggsäck att bära saker i.
Snartsnart.
Ska ut och springa, det får inte börja regna.
Packhumör
Pratade precis med Erica i telefon. Trevligt. Hon var nere i Båstad hos Lotta... som jobba. Det lät lyckat tyckte jag. Erica hade i alla fall en massa intressanta nyheter från sitt liv som jag inte visste om.
Blää... Jag har tråkigt och vill att det ska bli imorgon så att jag kan åka och slippa vänta!
Lille båten
I alla fall så har jag fått färg, speciellt på ryggen. Fult att den är så ojämn, men det kan inte hjälpas. Mamma fick ett utbrott på mig när jag inte ville ta av mig mitt linne så att jag skulle kunna sola. Hon är helt galen i att jag mpste blir brun. Det kan i och för sig bero på att jag alltid är blek som ett lik på vintern. Det är faktiskt ingen överdrift, jag är ett lik. Tjiho jag är död och slipper plågas på jorden. Och nu är jag positiv.
Imorgon ska jag packa och det suger. Jag avskyr verkligen att packa. Antingen tar man med sig för mycket eller för lite eller så tar man med sig fel grejer. Kan jag inte bara få ta med hela garderoben? Fast den ryms i och för sig inte på tåget, suck.
Snartsnart!
Den där poolen...
Har legat ute i solen och kokat en stund nu. Det är helt sjukt varmt. Inte för att jag har något mot värme, men nu skulle det vara skönt att ha den där poolen som finns på tomten till vårt blivande hus. Fatta skönt att bara kunna dyka ner när man blir för varm. Nää, jag ska inte fantisera om det, önskar bara att jag hade den ännu mer då, haha.
Nu ska jag ut igen... Kanske har jag fått liiiite färg av att plåga mig i solen.
Kanonkul
Staden i mitt hjärta
Jag köpte lite trosor innan vi åkte hem till mig. När vi kom hem drack vi te (mumsur) och fäktades med ett tungur svärdur och en lättur knivur (en kapsylöppnare och en sked). Sedan bakade vi kakor (jammur). Måste tillägga att vi uttnyttjade att vi genom att ha sett den fantastiska filmen Korpen Flyger har lärt oss att prata isländska, haha.
Mamma tyckte att vi skulle äta på restaurang, så det gjorde vi. Åt hamburgare och det var smarrigt. Fick vänta läääänge innan vi blev betjänade, suck.
Innan vi åkte hem hyrde vi en film, Chicago. Jag och Hanna har tänkt se den ända sedan vi dansade till en låt som är med i den. Filmen var bra. Pratade en stund efter att filmen tagit slut.
Idag klev vi upp vid halv tio och åt frukost. Under frukosten lärde vi oss vårt nya partytrick, sätta fast skedar i ansiktet. Väldigt intelligent sysselsättning. När frukosten var uppäten gick vi och satte oss vi pianot och spelade fint. Sedan sjöng vi och Hanna spelade gitarr. En sak är säker, vi är musiknördar.
Vi halv två borstade vi tänderna och städade undan gästsängen. Sedan gick vi och lämnade tillbaka filmen. Därefter tyckte Hanna att hon ville se nya huset. Jag valde fel väg och vi tappade bort oss i villaområdena. Tillslut lycades vi trassla oss rätt och mamma hämtade oss och skjutsade hem oss så att vi kunde äta lunch. Sedan gjorde vi ingenting utom tog några snygga foton och hittade en rymdsten i mina byxor, hihi.
Hanna åkte hem vid fem och då var mamma och jag på stan och jag hittade en bikini, ett linne och en finfin kofta. Nu är jag fit for fight och redo att åka till Sundborn på MÅNDAG!!!!! Det är ingen tid kvar alls nästan, helt sjukt.
Hejdå på er och jag tycker att busstrejken ska ta slut
Update
Idag har jag blivit påverkad av busstrejken och det var jobbigt. Träffade farmor inne i stan och vi köpte en väska och en nessesär. Det var mina födelsadagspresenter från henne och farfar. Vi var också på East vid Stureplan och åt supergod mat. Är fullproppad med nudlar, kyckling och sås just nu. Busstrejken gjorde så att jag fick knalla hem från Ropsten och det var jobbigt, lat som jag är.
Nu ska jag gå ner och värma upp mig yoogite som har stått i tjugo minuter och dragit nu. Längtar efter den första klunken med massa skummad mjölk till.
Tjingeling
