Becka.

Because the sky is blue it makes me cry.

Jag vet att paniken finns där bakom, att den bara väntar på att få attackera. När som helst, kanske nu, kanske imorgon, jag vet inte. Det känns ju bra, fast ändå inte. Hela tiden finns det något bakom som inte försvinner. Något som maler och maler och som biter sig fast. Ibland är det som en sommarhimmel, men jag väntar hela tiden på regnmolnen. Och ibland är det en kolmörk regnnatt utan stjärnor och utan ljus.

Ännu en dag har gått och jag har än en gång förlorat.

Att träffa min underbara Hanna är som att fly från livet en liten stund. Det är som att fly till vår egen lilla värld som man kommer till genom att knacka på en garderobsdörr tre gånger och sedan kliva in. I den världen är vi de coolaste och bästa, fast det är vi i den här världen också. Hah.

Blev sushi till middag igår, fast jag åt den inte ensam. Mamma och pappa bjöd hem Christina till oss eftersom hennes man Sven-Åke skulle komma hem så sent. Alltså åkte jag och mamma och köpte sushi och så blev det jag, mamma, pappa och Christina som åt sushi och det var som vanligt gott. Haha, jag är ett riktigt sushifreak, måste ha sushi MINST en gång i veckan!
   Sedan satt vi och pratade en lång stund innan Sven-Åke kom och efter ytterligare en stund åkte de vuxna iväg till festen de skulle på. Jag gick och köpte glass och när jag kom hem kokade jag yogite, duschade och kröp sedan upp i soffan i vardagsrummet och läste. Hade verkligen jätteskönt, trots att jag var ensam.
   Idag klev jag upp sent, för att vara jag. Försökte plugga, men misslyckades eftersom jag inte kom någonstans. Åkte in till stan vid ett och fixade lite saker innan jag träffade Hanna. Vi tog en lunch på Vurma, vilket innebar smaskiga mackor, te och prat. Kändes finfint att bara vara tillsammans med Hanna.
   Vi satt på Vurma en lång stund innan Hannas var tvungen att åka hem för att plugga kemi och jag åkte ju såklart också hem då. Borde egentligen plugga nu också, men jag är inte särskilt sugen på det. Jag vet liksom inte hur jag ska komma vidare. Hur tusan svarar man på frågan "Vilka händelser, skeenden och personer har haft betydelse för vetenskapens framväxt sedan antiken?". Jag kan ju skriva hur mycket som helst. Gaaaaaaaaaah.

Aja, om en stund är det middag och jag ska försöka komma någonvart med det där himla arbetet.


Gammal bild...

See ya.

Puss.

Jag är egentligen inte särskilt taggad på att blogga, men om den här bloggen ska finnas kvar på något sätt kanske det är bra om det kommer inlägg någon gång ibland...

Veckan som gått har varit trött. Jag är så sjukt trött när jag kommer hem på eftermiddagarna att jag är kritvit i ansiktet och har mörka ringar under ögonen. Ganska skönt på kvällen dock när jag ska sova eftersom jag sover väldigt gott. Haha, imorse höll jag knappt på att komma upp. Ugår morse hade jag inte heller kommit upp om jag inte hade behövt gå på toa så sjuuukt mycket (intressant upplysning). Tog blodprov igår morse och det var inge kul alls. Lärde mig nästan att jonglera också...
   På eftermiddagen träffade jag Bisse och vi gick runt lite innan vi gick till John Chris, ett café på Drottninggatan. Där satt vi en lång stund och pratade om en massa olika saker. Blir så mycket att prata om när man träffar någon man är van vid att träffa varje dag om man inte träffat den på länge. Det var i alla fall väldigt trevligt och jag tyckte att John Chris var ett väldigt trevligt café. Blev lite sugen på att prova deras mat, den såg väldigt god ut.
   Idag har jag hjälpt mamma och pappa att kratta. Sista gången för i år som vi krattade på tomten, jihoooo! Sedan åkte jag och pappa iväg med alla lövsäckar och slängde dem. Och så var det lunch och sen satte jag mig på mitt rum och läste en gammal bok som egentligen är väldigt mycket en barnbok, men den kommer att gå snabbt att läsa och det är skönt.
   Ikväll ska jag vara ensam hemma, så det blir sushi till middag vilket jag ser fram emot. Och nu ska jag skriva lite på ett naturkunskapsarbete. Om jag blir klar med så mycket skolarbete som möjligt kommer jag inte att ha så jättemycket att göra framöver och det skulle vara så himla skönt.

Det är inlägget var så galet tråkigt!

Puss.


Varför vill jag inte till 100%?

Jag vet inte om det skulle kunna kallas lögn, men det är inte heller sanning. Du anklagar mig och jag vill helst bara fråga om du skulle göra samma sak för mig. Vänskap handlar om att ge och att ta. Förväntar sig den ena att man ska ge vill man gärna veta att den andra kommer att ge samma sak tillbaka.

Och paniken kommer sakta krypandes. Snart stryps jag, igen.

Ett stort leende på läpparna, ibland blir man bara så glad.

Läste precis ett inlägg i Bisses blogg och jag blev så glad, glad, glad när jag läste det. Nu kan jag knappt sluta le ett glädjestrålande leende. Jag älskar när presenter uppskattas, då känns det som något värdefullt.

Tack för att du gjorde mig glad Bissou!

Och vi är ju faktiskt de två som gömde sig bakom te- och kaffetermosarna, hihi.