Becka.

Because the sky is blue it makes me cry.

Jag vet att paniken finns där bakom, att den bara väntar på att få attackera. När som helst, kanske nu, kanske imorgon, jag vet inte. Det känns ju bra, fast ändå inte. Hela tiden finns det något bakom som inte försvinner. Något som maler och maler och som biter sig fast. Ibland är det som en sommarhimmel, men jag väntar hela tiden på regnmolnen. Och ibland är det en kolmörk regnnatt utan stjärnor och utan ljus.