Becka.

Självhat, själväckel.

Just nu: Måste jag finnas?

Mådde verkligen skit i torsdags. Kände mig värdelös och bortglömd, tjock, dålig. Var dessutom tröttare än trött, vilket inte gjorde saken bättre.

Igår var jag ledig hela dagen. Förmiddagen rusade förbi och vid halv fyra träffade jag underbara Johanna i Gallerian. Där åt vi yoghurtglass, tog skogsbär med hallon. Sedan strosade vi runt i stan och kollade i diverse affärer. Pratade om allt och inget, fan vad Johanna är bra. Blev dock halvdöv av den höga musiken i alla affärer så när jag ringde Leo på hemvägen undrade han varför jag skrek...

Åkte till Lidingö C för att handla middag. Kom dessutom på den briljanta idén att jag ville baka bröd, så mina kassar blev väldigt tunga. Efter en sväng förbi Hemmakväll för godisshopping lyckades jag dock släpa hem mina kassar. Hemma satte jag en deg på jäsning och började pyssla med middagen, vietnamesiska räkrullar. Leo dök upp vid åtta och hjälpte mig, blev dock inte middag förrän vid nio i alla fall. Då var jag skithungrig, hade inte ätit sedan strax innan fyra, sedan stan i två timmar, handla och släpa hem maten och till slut laga maten. Tur var det väl att jag gjort så mycket eftersom jag tryckte i mig en massa godis sedan.

Imorse skulle Leo åka tidigt, men han åkte som tur var inte förrän vid tolv. Sedan dess har jag sovit i solen, segat, ätit, ätit, pluggat, tittat på serier, ätit, gått en promenad samt intervjuat Gustaf och skrivit ett reportage om honom. Nu sitter jag i soffan i vardagsrummet och ska snart titta på ett till avsnitt av Gossip Girl. Saknar Leo, vi ska ses imorgon.

Känner mig tjock, vill inte äta. Fast jag ska...

Känner mig så jävla misslyckad. Jag önskar så mycket, men det känns som om allt är för bra för mig. Är man en värdelös människa är man inte värd allt det fina i världen och jag är värdelös så jag är inte värd det jag önskar mig. Önskar att jag kunde slippa vakna imorgon.

Skitmorgon. Spegeln visar hur tjocka mina ben har blivit, kontrollerna bekräftar att mina armar har blivit ännu större. Magen putar, kinderna är runda, allt är äckligt. Jag vill inte se ut såhär, vill vara smal. Har aldrig, aldrig, aldrig varit smal. Varför fick jag aldrig vara fin? Varför är jag inte fin?

Är på väg till skolan. Sen eftersom jag fastnade i kontrollträsket. Bara en gång till måste jag känna... Efter skolan ska jag till min behandlare. Ganska skönt, ångest över vikten. Jag vill bara att den här förmiddagen ska ta slut! Vill att maten ska försvinna ur mitt liv. Förjävligt att veta att jag alltid kommer att behöva äta, aldrig kommer att få gå ner i vikt.

Jag vill gråta. Mår dåligt.

Ridningen igår gick ganska dåligt. Trots det längtar jag till nästa gång jag ska rida. Har faktiskt börjat uppskatta ridningen så mycket nu att jag till och med tycker att det är underbart trots att det går skit. Måste säga att det är väldigt stort för mig för jag har jättesvårt för att uppskatta det jag gör om det går dåligt.

Idag har jag gjort alldeles för lite! Klev upp vid nio och åt frukost samtidigt som jag började titta på Gossip Girl. Har inte sett sen serien förut, men nu så. Är faktiskt lite fast, haha. Jag är nog mer utav en seriemänniska än vad jag tidigare trott.

Efter frukosten tänkte jag plugga, men jag somnade. Jävla lata tjej som somnar. Man ska inte sova på dagarna, speciellt inte när man är tjock och dessutom borde plugga. Vaknade till i alla fall och hängde lite tvätt. Har tvättat ridkläder, känns fint. Gjorde lunch alldeles själv dagen till ära också, pasta med tomat- och tonfisksås med lite soltorkad tomat och bladspenat. Blev nöjd med resultatet måste jag säga.

Efter lunch segade jag lite och sedan gick jag till Lidingö C och lämnade tillbaka biblioteksböcker. Skönt att bli av med dem och imorgon ska jag lämna böcker på Medborgarplatsens bibliotek. Tog en längre väg hem från Centrum och njöt av värmen. Svettades trots att jag inte hade så jättemycket kläder på mig. Våren börjar komma på riktigt nu (ignorera att det spöregnar ute för tillfället). Väl hemma igen försökte jag plugga, med ögon som hela tiden ville somna. Läste på i alla fall tills jag bestämde mig för att äta mellis och titta på mer Gossip Girl.

Mamma och pappa kom hem nu på kvällen efter att ha varit och köpt cykel åt pappa. Med sig hade de sushi. Var faktiskt precis det jag ville ha så jag var mer än nöjd med deras matval för kvällen.

Nu sitter jag i köket och har astråkigt. Har bara segat hela dagen och känner mig så jävla tjock. Sova, äta, sitta, sova, äta, sitta, äta, sitta, sitta, äta, sitta, äta, sova, så har min dag sett ut så det är ju inte direkt förvånande att jag är världens största fetto. Varför är inte jag smal? Varför har inte jag bra förbränning? Varför ser jag inte bra ut? Varför känns det som om jag ska börja gråta när som helst? Fan, jag hatar att må skit och att känna mig äcklig. Fast jag är äcklig så det är ju inte så konstigt att jag känner så.

Imorgon ska jag till min behandlare efter skolan. Vill, vill inte. Vill för att det ska bli skönt att prata, vill inte för att det är vikt och jag är tjoooooock. Får visserligen inte se vikten längre, men ändå, bara tanken på domedagsmaskinen gör mig stressad.

Blä, jag vill inte vara med längre. Vill sluta äta, vill inte leva. Allt känns just i detta ögonblick så jävla hopplöst. Jag är värdelös för jag är inte lika ätstörd som för bara ett litet tag sedan. Jag är värdelös för att jag pluggar för lite. Jag är värdelös för att jag är så jävla tråkig att ingen vill vara med mig.

Jag är värdelös för att jag är jag.

Min lunch, ack så onyttig i mina ögon. Så för mycket, så jävla jag eftersom jag alltid äter för mycket. Så jävla jag för att jag inte kan motstå det jag tycker är gott.

De senaste dagarna har jag varit såååå trött, men det har jag bara mig själv att skylla för. Har gått och lagt mig sent ända sedan förra veckan och då blir man trött. Inatt blev det "bara" fem och en halv timmes sömn så på religionen imorse avlöste mina gäspningar varandra i en strid ström.

Efter skolan åkte jag hem. Fint väder höjde mitt humör och jag planerade att sätta mig ute och plugga efter lunchen. Den planen gick dock om intet eftersom jag slocknade på soffan i vardagsrummet och sov i två(!) timmar. Blev lite plugg ute efter det, men skuggan kom krypandes och så varmt var det inte utan sol.

Nu är jag på väg till ridningen. Kommer att bli uteritt i Lill Janskogen. Vi kunde väl inte ha fått så mycket bättre väder än såhär till det? Längtar i alla fall efter att rida, ute eller inne spelar ingen roll.

Imorgon har jag ingen skola, men en del plugg. Måste komma på en person jag kan intervjua till textkommunikationen, har inga riktigt bra offer...

Hade en trevlig kväll hos Rebecka i fredags. Vi åt sushi, pratade, pratade och åt tårta. Åkte hem lite innan tolv och när jag kom till Ropsten var det evigheter till bussen skulle komma så jag promenerade hem.

Igår klev jag upp vid halv nio, trött eftersom jag gick och la mig vid två. Pluggade en hel del och gick en promenad på eftermiddagen. Drog till Leo på kvällen, med en mellanlandning i Liljeholmen för att köpa middag. Blev pastarullar med parmaskinka, mozzarella, zucchini och soltorkade tomater. Annars blev det en lugn kväll, men sen sänggång. Mådde skit hela dagen igår på grund av ångest och tjockiskänslor. Började grina när jag pratade med Leo om det, jävla grinunge jag är.

Idag har jag inte gjort ett skit. Vi vaknade vid halv tio, tittade på UFC-gala, åt frukost och sedan har jag bara segat. Läste lite och sedan somnade jag stenhårt i soffan. Så jävla trög och lat! Lunchen blev resterna från igår och nu har jag väl planerat att åka till Liljeholmen om en stund och handla. Känner mig bara så jävla trött!

Var uppe länge inatt, vilket ledde till att jag sov längre än vad jag hade tänkt. Klockan stod på kvart över åtta, men den stängde jag med intentionen att kliva upp strax efter. Somnade tyvärr om och vaknade en timme senare. Efter dusch och frukost blev det plugg för hela slanten och det är vad jag har gjort resten av dagen. Många sidor har skrivits och imorgon kommer det att bli mer.

Hade gärna varit ute en sväng idag för att få en paus från datorn och sittandes, men det förskräckliga vädret har hållit mig inne. Nu är jag dock på väg till Rebecka för tjejmiddag. Tror inte att jag kommer att känna någon, men har nog hört talas om alla. Ska bli roligt att träffa alla Rebecka pratar så mycket om, haha.

Mår inte riktigt bra just nu heller, känner mig nästan lite illamående. Vet inte riktigt vad det beror på... Har känt mig omväxlande hungrig och illamående sedan efter lunchen, kanske var det något fel på maten?! Vill inte känna mig sjuk i alla fall. Hoppas att det lägger sig så att jag kan ha roligt ikväll.

Är helt nojig över min kropp och mitt utseende för tillfället. Hatar att inte ha en aning om vad jag väger! Hur mycket upp är det?! Vill veta NU, samtidigt som jag inte alls vill veta då det skulle skrämma mig så jävla mycket.

Fan vad det är långt till Rebecka, haha.

Dagens födelsedagsbarn, she' the best!

Skulle egentligen ha varit på väg till skolan nu, men jag vill inte. Mår så jävla skit att jag inte orkar åka till skolan. Istället tänker jag åka hem och äta lunch och sedan tänker jag jobba med min religionsuppsats. Skriva, skriva, skriva. Vill så jävla gärna bli klar och nu tänker jag komma igång.

Har haft en riktigt pissig morgon. När jag och Leo skulle äta frukost fanns det bara ett bröd jag inte ville ha. Sedan bröt jag ihop totalt för att jag kände mig så tjock. Leo pratade med mig och jag gjorde tillslut frukost. Började grina igen efter frukosten och grät länge. Blev bättre efter ett tag, men de jobbiga känslorna finns fortfarande kvar. Vad Leo än säger så är de verkliga, jag har gått upp och jag är tjock. Vill bara försvinna.

Min livsglöd har falnat totalt. Allting känns så tungt och hopplöst. Vill inte finnas. Jag är dålig och tjock, skolan stressar mig, jag kan ingenting och jag borde aldrig ha fötts.

Håll käften jävla elaka och destruktiva tankar, jag vill för fan bara vara normal och må bra!

Fet, fet, fet, fet.

Jag är så jävla äcklig och dålig. Äter för mycket, rör på mig för lite. Fortsätter att sköta mig trots att motivationen har försvunnit. Självdisciplin? NEJ!

Åh vad jag skulle vilja gråta.

Fy fan vad trött jag har varit idag. Efter skolan åkte jag hemåt och fick sällskap av Rebecka via telefonen. Handlade ingredienser till lunchen, som jag för en gångs skull lagade själv. Blev kikärtsbiffar med riven zucchini, lök, vitlök och diverse andra kryddor. Till det kokade jag grönsaker och använde raitan vi hade när vi åt tandoori hemma i söndags.

Hade en väldigt klok plan om plugg efter lunchen, men den misslyckades totalt på grund av energibrist. Somnade gång på gång och till slut la jag mig i soffan och sov.

När jag vaknade kokade jag te och lyckades plugga en del, hann till och med börja skriva. Städade kaninburen lite snabbt och sedan åt jag mellis innan jag drog iväg till ridningen. Var så sugen och det var så härligt! Vi var på en av utebanorna och efter att ha suttit inne hela dagen, med undantag från när jag har gått till och från kommunaltrafiken, så kändes det fint med lite luft. Att ridningen dessutom är bland det roligaste jag vet gjorde ju det hela bara ännu bättre.

Är för tillfället på väg till en viss pojke som jag brukar nämna lite då och då, haha. Ska bli mysigt att vara med honom, men pluggsamvetet påminner mig hela tiden om att jag borde plugga, inte vara med Leo. Måste skriva den JÄVLA uppsatsen...

Mår dessutom inte särskilt bra. Är tjock, känner mig nere, är ful, är dålig. Försöker bestämma mig för vad jag ska äta till kvällsmellis, men det går skit. Vill inte äta, vill äta. Är ju så jävla konstig att jag vill att maten ska räcka länge så jag försöker komma på något som gör det. Borde inte äta något onyttigt, men choklad brukar ta lång tid. Jag är fan knäpp. Jävla svullo, fetto, äckel som tycker om mat!

Religion snart. Mår skit. Känner mig tjock, är tjock. Jag vill inte mer. Orkar inte känna hur jag sväller, att jag inte längre ens är i närheten av smal. Äcklig, det är vad jag är. Visst, det är väl skönt att slippa vara hungrig, men det är inte värt det. Det är inte värt att behöva känna att ens mål glider en ur händerna. Dålig, dålig.

Var ute hos farmor med pappa igår igen. Pappa bytte däcken på farmors bil och jag lekte med Fia. Åt på Bistraud, som ligger bredvid Delselius, efter. Farmor bjöd och jag åt fisk- och skaldjursgryta.

Vill inte synas, vill inte vara i skolan. Helst skulle jag vilja springa, springa tills jag svimmar för jag är så jävla tjock.

Jag känner mig utmattad. Är trött i huvudet och i ögonen. Sitter på tunnelbanan på väg till skolan. Påsklovet är alltså slut och det är återigen dags att för att gå på lektioner. Kan inte direkt säga att jag är sugen, men vad göra? Bara lite mer än en månad kvar nu... I vilket fall som helst blir det inte direkt roligare att åka till skolan när man känner sig utmattad, samt när man vet att man har en jävla massa saker att göra när man kommer hem igen.

Igår tillbringade jag en hel del tid med far min. Vi hälsade på farmor och Fia, som båda verkade uppskatta att få besök. Därefter var vi hos farfar en sväng, vilket var väldigt sorgligt då han var väldigt sjuk. Åkte hem och åt och sedan kom pappas kusin och min syssling förbi en stund innan jag och pappa gick en promenad. Var i Lidingö Centrum och jag köpte Hallonbars från Åre Chokladfabrik. Åt en till eftermiddagsmellis (+ vaniljyoghurt och hallon som jag mixade) och shit vad god den var. Måste köpa fler!! Haha.

Pluggade lite, men med många avbrott. Åt middag med far och bror och sedan skjutsade pappa upp Gustaf till Uppsala medan jag fortsatte att plugga. Tillbringade den senare delen av kvällen med min dator i knät, tittandes på Game of Thrones, jag är fast. Är precis den genren jag tycker bäst om så jag vill bara se mer hela tiden.

Som sagt, nu är jag på väg till skolan. Tänker på allt plugg jag måste göra när jag kommer hem och att jag dessutom måste stryka. Förutom det får jag hela tiden påminna mig själv om varför jag måste äta mer, varför jag måste ignorera min regler. Det är bara så svårt och jag äcklar verkligen mig själv genom att göra det. Samtidigt förenklar det många saker eftersom jag inte får begränsa tillåtna livsmedel och maträtter, utan snarare SKA äta allt jag är rädd för men tycker är så gott.

I vilket fall som helst får stressen av att ha en massa oavslutade uppgifter att ta tag i hemma + det faktum att kriget ständigt pågår i mitt huvud mig att känna mig helt slut och jävligt less på livet.

Jag vet att jag måste och jag försöker verkligen, men jag avskyr de elaka ord jag får höra inuti mitt huvud när jag har trotsat mig själv. Kvällen till ära tog jag en klick bearnaisesås till oxfilén och potatiskroketterna. Har inte ätit bea på nästan ett år, nu igen. Ständigt går jag tillbaka till gamla mönster och utesluter än det ena, än det andra. Eftersom jag vågade doppa flera tuggor av maten i bean känns det nu som om jag förlorat ännu mer. Förlorat kontrollen, disciplinen och min identitet. Kan känna hur kroppen sväller. Hatar känslan av att ha ätit samtidigt som jag har träsmak i rumpan efter att ha suttit ner större delen av dagen. Varför ger jag upp min ätstörning för att börja leva ett "vanligt" liv, när det finns de som håller sig kvar i den invanda famnen ätstörningsvärlden är för den som en gång har omslutits av den?

Varje måltid är en tvekan, en kamp. Kampen syns inte utifrån, det får den inte och det kan den inte. Jag får inte längre hysteriska ångestattacker med skrik, tårar, hyperventilering, isolering och slutligen utmattad sömn. Istället går min hjärna på högvarv för att hantera kontrollförlusten. Planeraplaneraplanera, det är det enda den gör. Vad jag ska äta till mellanmål, vilket bröd jag ska välja, om jag ska utmana mig själv? Måste bestämma vad jag ska välja. Vidare planerar jag när och vad jag ska plugga, när jag ska umgås med vänner, hur många dagar jag ska stanna hos Leo? Dessutom måste sommaren planeras, och hösten. Hela tiden, aldrig tyst. Kontroll, planer, planering.

Kampen märks inte särskilt mycket, den känns för det mesta knappt ens för mig, men ändå är det en kamp. Det är inte en kamp för att överleva eller för att motstå att trotsa. Kampen är att välja ett sätt att leva som jag kan stå ut med. För att jag ska kunna veta hur det är att leva det här livet måste jag tysta den rytande paniken och stänga av kännandet, annars kommer livet ändå bara vara ett sammelsurium av destruktiva känslor och jag får inte känna skillnaden mellan de olika liven.

En sak har jag i alla fall kunnat acceptera och förstå, en sak min behandlare har sagt så många gånger:
Släpper jag inte in ambivalensen och om jag ignorerar valmöjligheterna, blir det mycket lättare att gå den väg som ska leda till förändring än om jag ständigt tillåter mig själv att välja.

Jag är rädd, frustrerad, arg, ledsen och förvirrad, men det ska inte hindra mig från att prova det nya.

Igår, fredag, var en lugn dag. Jag och pojken min pluggade på förmiddagen, jag läste om new age och svarade på frågor om det och Leo pluggade kemi. Till lunch blev det resterna från torsdagens lyxmiddag, alltså våra hemgjorda gyoza. Tiden rullade på och vi åkte en sväng till Liljeholmen för att komma ut lite.

Gårdagens stora händelse var ett restaurangbesök på kvällen. Leo och jag åkte till Östermalm och gick på Ciao Ciao Grande och åt varsin pizza. Gott var det och dessutom mysigt att gå på restaurang med min fina pojke. Han motiverar mig och hans närvaro hjälper mig att hantera alla jobbiga känslor som tränger sig på. När jag känner för att ge upp tänker jag på vad Leo säger och får lite ny kraft att fortsätta kämpa.

Nu sitter jag på tunnelbanan, på väg hem. Ska ta en sväng förbi Lidingö Centrum innan jag åker hem dock. Pappa ska plocka upp mig i Ropsten och ge mig mina gummistövlar också. Vill inte plaska runt mer än nödvändigt i slasket med min R.M. Williams. Vågar inte riskera att förstöra dem...

Fick några frågor i en kommentar:
När du äter godis, hur många gram äter du då (på ett ungefär om du itne väger)? och hur äter du resten av dagen då? Kompenserar du det på något sätt eller kan du spontant bestämma att dagens kvällsmål ska bli godis istället för något annat?

Jag äter 200 gram när jag äter lösgodis. Äter alla varianter, alltså sött, salt, surt och choklad. Tycker att det är värt att ta choklad eftersom jag tycker att chokladbitarna är godast, även om jag tycker att de andra också är supergoda. Men ska jag utsätta mig för att inte veta hur mycket kalorier godiset innehåller väljer att äta alla sorter och ignorera att chokladen gör det mer kaloririkt eftersom det blir godast så.

Kan inte ta godis till kvällsmellis helt spontant, även om det är ett mål. Förut (typ senast) kompenserade jag lite. Åt "nyttigare" mat med mindre kalorier och tog bort ett mellis. Åt alltså godiset och ett till mellis, men en påse lösgodis ska räknas som ett mellanmål och jag måste alltså äta båda de andra mellanmålen om jag väljer att äta lösgodis.

Som sagt ska jag äta alla andra mellanmål och måltider om jag väljer godis, utan att kompensera, och det har jag bestämt mig för att följa.

Har hittat en motivation nu och det som motiverar mig får hålla mig uppe. Jag vill inte förstöra mer genom att hålla mig kvar i något som inte tar mig framåt.

Hade en fin eftermiddag och kväll med Leo igår. Vi var i Liljeholmen och fikade, varsin bit halloncheesecake... Sedan vandrade vi runt lite i gallerian innan vi handlade mat och åkte hem.

Idag har jag träffat Astrid. Vi var på Nationalmuseum och kollade på utställningen Passioner och på en utställning med karikatyrer. Nu är jag hos Leo igen och trivs med att vara här. Känner mig skit egentligen, på grund av ångest, självförakt och tjockkänslor, men Leo räddar mig genom att finnas.

Till middag idag gjorde jag och Leo köttfärsgyoza, duktigt.

Det är så mycket negativt och destruktivt som snurrar runt, runt i mitt huvud just nu. Ord om hur dålig jag är, hur lat jag är, hur misslyckad jag är, hur ful jag är, hur tjock, vidrig, konstig, äcklig, dum, egoistisk, korkad och framförallt värdelös jag är. Önskar så starkt att jag var någon annan än den jag är. Någon som duger och som är värd att älska. Kanske någon som till och med kan älska sig själv.

Har inte gjort någonting av det jag hade tänkt göra idag och nu sitter jag hemma hos Leo och väntar på att han ska komma hem.

Wäwä, dagen har runnit ifrån mig igen och ingenting har jag uträttat känns det som. Vaknade hos min älskling imorse. Vi låg och kramades i sängen länge och bara njöt av att vara tillsammans igen (eller jag gjorde i alla fall det, haha). Halv elva gick jag från Leos lägenhet, efter att vi ätit frukost, för samtal med min behandlare. Var ett bra samtal, utan att jag vet varför. Ville inte gå därifrån. Det kändes så tryggt att höra min behandlare prata om att maten inte är "farlig", att jag inte ska träna, att han kommer att hjälpa mig, hur jag ska hjälpa Leo att hjälpa mig... Vi pratade en massa och det kändes så bra. Nu känns det dock inte lika bra och ångesten hänger som ett moln över mig. Den slår inte ner, tar mig inte i besittning, men den finns där hela tiden och påminner mig om hur jävla fel jag gör när jag släpper kontrollen över min kropp.

Förutom sådana tankar har jag också kommit fram till att jag måste sluta med mina kontroller. Inte spegla, inte känna, inte prova kläder på ett visst sätt. Om jag inte slutar med det kommer jag aldrig att stå ut med viktuppgången.

Efter samtalet hade jag en timme innan nästa möte på SCÄ. Skulle träffa min läkare. Satt alltså och segade, pratade med Rebecka i telefon och sedan var det samtal i en kvart. Åkte hem efter och resten av dagen, fram till klockan sex, har jag inte gjort många knop. Åkte på ridning vid sex och hade gärna ridit några timmar till, det var så roligt. Även om det inte gick så jättebra...

Nu är jag på min hemö och ska traska hem från bussen för dusch och middag.

Vill inte äta, vill äta.
Vill INTE gå upp i vikt, VILL bli fri.

Hemkommen från fjällen idag. Dagarna uppe i stugan har väl varit okej, men jag är så less på min familj. Mamma tjatar om maten och Gustaf provocerar mig. Vill inte vara med dem, umgås med dem. Eller, jag älskar dem ju men ändå vill jag inte vara med dem. Står inte ut med att de granskar vad, när och hur jag äter. Kan inte tillfredsställa dem med mitt ätande och därför står jag inte ut med att äta alla dagens måltider med dem.

Annars blev det backen fredag och lördag. Pappa och Gustaf åkte slalom i söndags också, men mina lår var så sega att jag inte orkade med backen. Åkte ett åk, men kände att jag inte orkade åka som jag ville så jag ringde helt enkelt mamma, som inte heller orkade med backen, och så fick hon komma och hämta mig. Åkte en kort sväng längdskidor istället och avslutade min historieuppsats. Nu måste jag börja med religionsuppsatsen...

I fredags kväll var Linnea med familj på middag hos oss. Jättetrevligt tyckte jag och jag blev som vanligt glad av att umgås med Linnea. Så jävla glad att vi lärde känna varandra på SBG och att vi har hållit kontakten. På lördagskvällen var vi och åt påsksupé på Krogen. Till mammas irritation och till Gustafs tillfredsställelse åt jag "bara" huvudrätten så Gustaf fick mina förrätter och min efterrätt.

Nu är jag på väg till Leo. Längtar så mycket efter honom, hihi.

Har suttit på Härjedalingen, bussen som går upp till Funäs, i fem timmar nu. Skulle ha varit framme om tre timmar, men på grund av mycket trafik och annan väg kommer bussen inte att vara framme förrän om fyra timmar. Är lite smått åksjuk, har ont i magen och är så uttråkad, så det känns jobbigt. Hade tänkt plugga här på bussen också, men förhållandena var emot mig och jag gav upp det projektet.

Igår träffade jag Erica en sväng innan skolan, sedan hade jag lektion men eftersom vi var så få och det var textkommunikation så kunde jag åka hem efter en timme. Hemma skrev jag på min historieuppsats och innan jag åkte till Leo var jag på ett pass zumba. Hos Leo blev det sen middag och mys. Provade en ny rätt med ett tillbehör, harissa, som ingen av oss hade provat tidigare. Vet inte om jag någonsin ätit något så starkt förut, haha. Leo satt och flämtade hela måltiden och jag lyckades, såklart, få en massa harissa sista tuggan vilket gjorde att tårarna började rinna. I övrigt var maten dock väldigt lyckad, "marockanska" köttbullar med pitabröd, lök i citronsaft, matyoghurt och sallad.

Imorse klev jag upp vid sju och när jag skulle göra frukost gjorde jag den hemska(!) upptäckten att Leo hade slut på ost och bara en skiva skinka kvar. Betedde mig som en riktig barnunge och motsatte mig alla Leos förslag på hur jag skulle få mina mackor till frukost. Det slutade i alla fall att Leo sprang till sin mamma och tog ost av henne. Han är så fin.

Lektion, sedan hem och packa. Gick en sväng eftersom jag ville ha fått luft och ha fått sträcka på benen innan denna underbara bussfärd. Lunch och sedan drog jag iväg.

Känner mig som en boll och det faktum att jag har ont i magen gör den känslan ännu starkare. Jag äter för mycket, mycket mer än jag behöver. Är världens sämsta och äckligaste människa som rör på sig så lite och äter så mycket. Vill inte gå upp i vikt, vill inte bli tjock. Ändå ska jag fortsätta för jag vet inte vad som händer om jag aldrig släpper taget.

Vår både ute och inne på Lidingö.

Jag har lovat mig själv att jag ska satsa på att äta så mycket som SCÄ anser är "rätt" och att jag inte får träna och motionera så mycket. Fattade beslutet igår när jag och Leo var på samtal hos min behandlare. Ångesten börjar alltså komma ikapp nu och jag vill bara sluta äta. Känner mig redan vidrigt tjock och min rumpa känns helt förstörd eftersom jag har suttit så mycket på den idag. Jag avskyr känslan av att inte kontrollera mitt kaloriintag så att det blir för litet och jag avskyr vetskapen om att jag går upp i vikt. Äckliga Rebecka som inte kan stå emot maten...

Är trött efter lite för få timmars sömn igår natt samt en massa pluggande idag. Var uppe redan halv sju imorse, men kunde i alla fall glädjas åt att det var ljust ute trots den tidiga timmen. Hade lektion i två timmar på förmiddagen, var i Ringen och köpte uppföljarna till Hungerspelen och sedan åkte jag hem. Hemma blev det lunch och sedan plugg. Städade kaninburen också och nu på kvällen var jag iväg och red. Fick rida Coco idag och trots flera farhågor på grund av tidigare erfarenheter av Coco gick lektionen riktigt bra, vilket gjorde att jag kände mig nöjd när jag lämnade stallet.

Annars vill jag bara sova nu för att slippa tänka på all mat jag har proppat i mig idag och som jag ska äta imorgon. Blir äcklad bara jag tänker på den och jag kan se att min kropp redan har blivit större. Euuw, den som redan var för stor. Vill bara suga ut allt innehåll så att bara skelettet finns kvar, även om det ser äckligt ut. Då skulle jag i alla fall vinna tävlingen...

Från mig till Leo, haha.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_196850856.jpg" class="image">