Middagsplanering

Velar om vad jag ska äta till middag. Säkert kort med frysportioner eller osäkert med hämtmat? Vad är jag sugen på, vad vill jag ha, vad vågar jag, vad vill jag? Frågor som sprutar i huvudet. Jag blir galen. Borde göra som de på Idun säger, men då behöver jag inte dem. BEHÖVER DEM INTE. Jag vet allt, gör allt, fast ändå inte. Behöver ju dem fast jag inte tycker det. Vet dock inte hur jag ska utnyttja dem på bästa sätt. Längtar till nästa vecka för då ska jag dit. Ta nästa kliv i behandlingen.
Har inte gjort något på hela eftermiddagen, utom chattat med Jossan. I och för sig är det inte fy skam, men känner mig lat som bara stirrat på datorn. Hade tänkt gå en promenad, men det blev inte så. Ska nog gå innan middagen. Mamma och pappa ska bort och Gustaf också så jag blir ensam. Tänkte vänta till lite senare med middagen eftersom jag ska skjuta på kvällsmelliset eftersom den filmen jag tänker titta på (V for Vendetta) börjar först vid tio. Dessutom är jag fortfarande mätt. Inte ens sugen så det är inte dags än.
Gaaaah, jag vill att kvällen ska försvinna. Jag vill att hela helgen ska försvinna för nu vill jag ha Idunvecka. Fattar inte hur jag kan längta till SCÄ. Fast jag längtar ju bara efter Iduns soffrum, samtalen med min behandlare och min fina lunchkompis. Känner inte de andra i gruppen så bra så dem längtar jag inte lika mycket efter. Fast det är så skönt att sitta där i soffrummet och bara prata. Man behöver inte göra något annat. I och för sig behöver man inte ens prata, men jag känner mig obekväm om jag inte pratar när det finns andra människor i rummet.
Dessutom längtar jag efter att få vara ensam hemma flera morgnar och kvällar i rad. Ska bli så skönt att få ha hela huset för mig själv och kunna bestämma allting. Lite trist att kaninen inte ska vara hemma heller, men det kommer att vara väldigt lugnt. Jag gillar att vara ensam hemma. Visst kan jag bli rastlös, men det gör inget då för det är inge som märker om jag bara går runt och inte kan hitta på något. Skäms alltid så himla mycket när jag är rastlös och mamma eller pappa märker det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0