Idunvecka 2 Måndag
Det är konstigt för när jag är på Idun blir allt så mycket enklare. Jag blir lugnare och känner mig mer social och öppen för att prata om annat än ätstörningen. Visst ägnar jag en hel timme åt det med min behandlare, men sedan i soffrummet pratar vi mest om en massa annat. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna umgås med andra ätstörda och prata så lite om sjukdomen. Trodde faktiskt inte att jag skulle kunna prata så lite om sjukdomen överhuvudtaget. Bra övning inför riktiga livet.
Lite trist att vara inne så mycket när det är så härligt väder, men samtidigt är det skönt att bara sitta i sofforna (fåtöljen) och bara vara. Inte känna att jag måste, måste, måste. Även om alla måsten kommer tillbaka när dagen på Idun är slut. Som idag, jag kunde sitta hela dagen, kunde slappna av på avslappningen, men när jag började åka hemåt kom genast tankarna på att promenera och det gjorde jag. Hem från Ropsten bar mina ben mig och jag vet att det kommer att bli en till promenad samt en cykeltur till Lidingö Centrum. Kan bara inte vara stilla så mycket som jag borde.
Och domedagsmaskinen visade inte så hemska saker som jag trodde att den skulle göra och det räddade mig lite också. Var så rädd, så rädd när jag klev upp på den och lättnaden över att allting inte hade spårat ur... Skrämmande hur mycket av mina tankar som hänger på en liten jävla maskin. Hade det bara gått en vecka hade det maskinen visade varit katastrofalt, men på tre veckor, inte så farligt.
Kvällen kommer bjuda på en promenad som sagt och en cykeltur. Har även städat kaninburen och tänker äta middag samtidigt som jag tittar på Project Runway. Sedan blir det nog att jag hyr film på datorn och äta kvällsmellis innan det är dags att sova för att morgonsdagens Idun ska börja.
Kommentarer
Postat av: minna
glad att du gillar Idun, att det känns bra. jag kan fortfarande sakna soffhänget och den där känslan av kravlöshet, att mitt jobb liksom var att sitta i den där soffan och inget annat.
Postat av: Anonym
Det är så det ska vara. Ett ställe att få lite andrum och stöd att klara av mer. Ett tryggt ställe med bra människor att falla på. Det märks att du känner dig så, och det är bra. Vi ska inte prata specifikt om ätstörningarna.
Skönt för dig att få en lättnad av vågen :)
Trackback
