Yo
Högst ocharmig bild på mig.
Känns konstigt att familjen är hemma igen. De har helt andra tider än vad jag har haft under tiden som jag har varit ensam. Till exempel har jag ätit middag vid åtta, men de vill äta redan vid klockan sex. Kanske inget som en icke ätstörd person tänker på, men för mig blir det irriterande. Jag trivdes med de tider jag hade när jag var ensam. Kvällen blev liksom inte lika lång när jag åt först vid åtta.
Vill man inte bli fri går det inte, vill man är allt möjligt. Det tror i alla fall jag.
jag vet inte om det kanske är mig du syftar på.. kan i såfall förstå om det är så med tanke på att jag la upp en bild när jag solar.. men det kan ju vara så att man försöker och tycker att det går lättare vissa stunder, och förjävligt andra. att man är väldigt osäker på var på egentligen står, vad man vill, om man vill eller hur man nu tänker. lite så känner jag, ibland är jag jätte stolt, ibland helt tvärtom. Men jag håller med dig, klart att det är irriterande när man ser att någon jobbar på att bli fri, och sen utger sig vara "med" ätstörningen.. Men tror att det handlar om att läget är så ostabilt fortfarande. Kanske, vet inte.
Jätte onödig kommentar det här blev.. :P
Nu blev jag lite småsur, som du vet att jag blir när jag tar åt mig och med all rätt. Jag blir sur för att jag vet att du har så rätt jag blir sur på mig själv för att det är så. Jag tror att det är att man ibland tvekar att man inte är så motiverad alltid och gör det enklaste och följer sitt gamla spår. Men det är ju så frustrerande för så länge man gör det blir man inte frisk. Jag håller med dig även om jag inte sköter mig exemplariskt alltid. Jag måste vara den enda människan som längtar till vardagarna.... :p
Btw. du är bäst! :D <3
