Allmän dag

En dag med omväxlande väder har den här dagen varit. Solen sken så fint imorse för att övergå i moln med korta regnskurar. Inte roligt, fast det spelade inte så stor roll för mig eftersom jag inte behövt vara ute så mycket. Krattade gräsmattan bakom planket i solen. Svettades och blev alldeles slut i armarna, magen och ryggen. I alla fall nästan helt slut. Att kratta en gräsmatta med en massa mossa är faktiskt inte det lättaste. Kändes i alla fall bra att göra något på förmiddagen.
Gick in när det började regna. Lagade lunch till far, bror och mig själv. Inget avancerat eftersom det skulle vara klart på en kvart. Åkte efter lunchen in till Östermalm och Yogayama för lite kundalini. Krian (=passet) tränade hjärtat och vissa övningar var riktigt jobbiga. Hade min matta bredvid en kille som andades väldigt högljutt och som dessutom har problem med både eldandningen och Sat-krian. Haha, jag höll på att börja skratta.
Hem igen efter yogan. Pratade med Rebeckan och blev ännu en gång inbjuden till stallet. Klart att jag vill komma, hihi. Ska ju bli ridproffs, eller något. Nä, det är väl inte det viktigaste... Men det är mysigt att vara i stallet (som jag sagt förut), ridning är roligt och Rebecka är ju min nya buddie (PingChat, Rebecka). Planen var egentligen, enligt mig och Rebecka, att hela Idun-gruppen skulle luncha, men det var bara vi två som kunde så planen blir som sagt stallet istället.
Här hemma har jag bara duschat, ätit mellis och läst sedan jag kom hem. Mamma och pappa är borta ikväll så bror min ska styra förkrök hemma hos oss för några kompisar och jag ska nörda mig med en bok. Jag tycker inte om Valborg, det är så överskattat och man fryser alltid.
Känner att jag mest bara svamlar idag. Är allmänt tjock och äcklig. Känns som att vikten skjutit i höjden bara sedan igår. Visst har jag känt mig stor tidigare i veckan, men inte såhär. Blir nog lite jobbigt imorgon i stallet eftersom jag har en tight tröja där och tighta ridbyxor. Tycker egentligen inte om att ha tighta kläder, men tycker att stallet är ett bra ställe att vänja mig vid det. Känns inte som att man måste vara jättesnygg där liksom. Plus att det känns som att Rebecka är någon sorts stöd bara för att jag vet att hon också brukar utmana sig med olika saker.
Nu tror jag att jag ska gå ut på en promenad för att få en liten nypa frisk luft samt för att försöka bli av med äckelkänslorna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0