Åka bil
Har åkt bil idag. Och suttit stilla. Och ätit. Fy fan vad jag inte mår bra över det. Vill bara gå ut och gå och gå och gå, men det gör jag inte och jag borde väl känna mig stolt över det. Ändå vet jag att jag skulle känna mig mer stolt och nöjd om jag gick ut och gick. Efter en promenad kan jag känna en sådan frihet över att jag faktiskt har rört på mig. Nu känner jag mig bara stor och klumpig och dålig.
Städning idag på förmiddagen så jag och pappa åkte ut till farmor och Fia. Var där en stund innan vi åkte vidare och letade Converse till mig. Blev ett par gula efter mycket tvekan. Var så himla svårt att välja vilken färg jag ville ha. Neutrala eller färgglada? Skinn eller tyg? Aja, valde ju ett par tillslut och känner mig faktiskt nöjd. Mamma lät dock förvånad när jag sa att jag köpt gula.
Åkte hem och åt lunch. Farmor ringde och sa att farfar hamnat på akuten så vi var tvungna att ta hand om Fia. Pappa och jag åkte alltså iväg igen och mötte upp farmor på SÖS. Sedan ut till Sollentuna för att lämna in ett papper innan vi åkte hem. Väl hemma flyttades kaninen in i mitt rum så att Fia skulle kunna springa runt i huset. Hon var jättesöt när hon sprang runt här. Blev en liten promenad runt kvarteret också innan vi åkte tillbaka med henne till farmor.
Middag vid åtta eftersom det tog ett tag att åka tillbaka med Fia. TV-tittande, fotmassage och bloggläsande. Nu ska jag alldeles strax äta mellis och sedan krypa ner i sängen och sova. Orkar verkligen inte med kvällar. Avskyr att vara vaken och ligga och känna hur humöret blir sämre för varje minut som går. Fattar inte hur vissa kan vara vakna hela nätterna utan att deppa ihop...
Äckelkänslorna är tunga. Ser hur jag förändras åt det håll som jag inte vill förändras. Det är jobbigt och tungt. Avskyr det. Värdelöshetskänslorna kommer närmare och närmare. Jag har aldrig varit sjuk, jag har inte varit "en duktig" anorektiker. Jag fick aldrig de sista medaljerna.
Kommentarer
Trackback
