Becka.

Sitter ute i solen med bikiniöverdel och shorts. Känns lite småjobbigt eftersom det jag ser inte ser ut så som jag är van vid, som jag vill att det ska se ut. Ser min spegelbild i dataskärmen, magen som väckar sig, axlarnas nu mjuka rundning, bikiniöverdelen som faktiskt sitter okej och inte hänger. Visst syns det att jag gått upp i vikt. Det syns att jag har gått upp massor i vikt och det gör mig ledsen. Samtidigt vet jag innerst inne att det inte behöver betyda att jag är tjock. Jag kan vara smal i alla fall trots de många kilon som min kropp har lagt på sig.
Om en timme ska jag åka in till stan för yoga. Har tillbringat större delen av dagen i solen och hoppas på att det har gett något som helst resultat. Vill inte vara en blekfis, som jag blir på vintern. Har verkligen vit hy känns det som. Brukar vara den absolut blekaste i alla sammanhang.
Har haft en ganska skön dag, trots att jag gärna skulle ha något att göra. Är rastlös som få och försöker just nu knåpa ihop en uppsats till min gympalärare om mig och yogan. Vet knappt vad jag ska skriva så jag bara skriver skit, haha. Känns i alla fall bra att det är sommarvarmt och att jag kan njuta av värmen. Tänk, för två år sedan kanske jag skulle ha frusit, trots att det är såhär varmt. Konstigt att tänka sig, men det är ju sant.
Försöker verkligen hitta fördelar med att ha gått upp i vikt. Orkar inte se nackdelarna längre. Så fort jag börjar tänka på dem känns allting så hopplöst och jag vill inte att det ska kännas hopplöst när solen skiner och sommaren är på väg. Istället vänder jag mig till min nya tro, tron på frihet från den här djävulska sjukdomen. För jag tror verkligen, jag känner att friheten finns. Bara man vill och vågar närma sig den.