Becka.

Fy fan vad rädd jag är. Rädd för att ändra på mig, rädd för att testa en ny väg. Ändå gör jag det och avskyr mig själv för att jag utsätter mig för det. Vill bara försvinna. Skräms av värmen som sprider sig i min kropp, som gör att jag känner mig som en kastrull med kokande vatten. Längtar efter sängens trygghet, sömnens glömska. Jag vet att många har svårt för att sova, för att vila, men sömn är det enda som räddar mig från mig själv.