Becka.

Förutom det, jag är så jävla less på att leva. Hur gör man för att hitta livsglädjen? Hur gör man för att fångas av nuet?

Jag hatar mat, hatar. Den kan vara hur jävla god som helst, jag avskyr den ändå. All jävla mat som bara är siffror, all jävla mat som INNEHÅLLER ALLDELES FÖR MYCKET. Vill bara skrika varje gång jag jag ska äta, skrika och springa därifrån. Jag vill inte äta, fast jo det vill jag visst, fast nej eller va?! Avskyr att inte vara hungrig, avskyr att ha energi, avskyr att min kropp är siffror. Vad fan är problemet frågar jag mig själv? Varför inte bara göra som jag ska och se vad som händer? Är det verkligen så farligt? NEJ DET ÄR INTE SÅ JÄVLA FARLIGT NEJNEJNEJ, fast jo. Om jag inte går den där promenaden, om jag tar den där maträtten som innehåller fler kalorier, om jag inte tränar, om jag skulle äta en påse godis, omomom jag skulle gå emot reglerna, då skulle jag tappa kontrollen. Det är för fan inte roligt att alltid behöva ha kontroll, men utan kontroll så skulle jag inte kunna existera. Jag skulle vara för dålig, så jävla dålig. Åh jag orkar inte med det här, orkar inte försöka, orkar inte kämpa, orkar inte vara inte känna inte tänka inte leva inte dö inte hata inte älska inte skratta inte gråta inte sitta stilla inte träna inte promenera inte äta inte svälta inte njuta inte plåga inte fira inte sörja inte prata inte vara tyst. NEJ JAG ORKAR INTE FINNAS. Allt det som är livet känns för jobbigt, gör för ont. Det spelar ingen roll vad andra säger, vad jag säger till mig själv, det spelar ingen roll någonting för det enda jag kan känna är hur jävla mycket jag hatar mig själv, hur mycket jag äcklar mig själv och hur mycket jag avskyr mig själv. STOPP.