Becka.

Så förbannat jävla arg är jag! Arg på att jag är här, på Mando, och att man då är något slags djur på zoo. Hallå och hej, jag vet att jag har vissa grejer för mig men ibland vill man inte få dem studerade och utvärderade. Ibland vill man få kasta sig ut ensam och prova sina vingar, det sjuka blir ju bara mer sjukt av att man gör det sjukt. Och vadå, vem har sagt att jag ens vill ätträna här? Jag vill ha stöd och hjälp, riktlinjer och bestämmelser, men jag vill inte bli instängd. Jag vill ju inte äta mellis här alls, det vill jag göra hemma. Så fatta att jag absolut inte vill gå och fika med Mando! Fatta grejen, fika gör jag med mina VÄNNER, inte med någon jävla behandlare. Även om de gulliga jag brukar prata med här (som inte är behandlare) är med så är ju behandlarna fortfarande där. Snälla, de kommer att stjälpa mer än hjälpa i den här situationen. Jag vill fika och kunna känna smaken av fikat. Inte pressen och stressen över att behandlarna är där för att jag "inte kan" fika.

Arg! Jag har ju för fan inte bett om att vara här, det är de som har "tvingat" mig. Varför tror de då att jag vill dra in dem ännu mer i livet?!?! Jag vill ha hjälp, ja, men inte leva i hjälpen. Gaaaaaaaaaah!