Becka.

Sitter ännu en gång hemma hos Leo, men idag är min älskling hemma. Han står faktiskt för ögonblicket och diskar efter middagen som tillagades av mig. Det serverades torsk kryddad med salt, peppar och torkad basilika inlindad i parmaskinka och penslad med vitlökssmör. Torsken stektes och till den serverades det pasta och ärtor. Pojkvän var nöjd och jag var nöjd.

I fredags var jag ute och åt med finaste Hanna. På lördag morgon var jag på ett pass bodypump och sedan åkte jag in till stan och träffade Erica. Vidare till Leo efter det. Vi hälsade på hans brorsa och brorsans sambo och spanade in deras relativt nyfödda son. Var där ett tag innan vi åkte och handlade eftersom vi skulle ha gäster på kvällen. Blev lite bråttom och när vi kom hem fick jag stressa för att hinna fixa maten. Hann nästan klart innan de första gästerna kom. Kvällen blev för övrigt mycket trevlig.

Igår sov vi ganska länge, åt frukost och tittade på UFC-gala (MMA). Gick en promenad och när vi kom tillbaka in åt vi lunch. Resten av eftermiddagen pluggade vi. Jag fick en ångestattack medan vi lagade middag, vilket resulterade i en stel stämning... Skämdes så otroligt mycket över att jag reagerade så starkt över en jättefånig sak i matlagningen. Kvällen slutade dock okej och vi tittade på Shrek.

Imorse var det dags för skola igen. Tråkigt, tråkigare, tråkigast var det. Satt och halvsov på min naturkunskapslektion och när den äntligen var slut väntade jag på Leo. När han också hade slutat åkte vi till Liljeholmen och handlade. Hem till honom och lagade lunch. Resten av eftermiddagen och kvällen har vi pluggat och gosat.

Strax ska jag ta och äta kvällsmellis. Måste bara läsa lite till i min engelskbok.

Har så mycket blandade känslor över maten just nu. Vet inte hur jag ska hantera den på bästa sätt. Hur mycket ska jag släppa på kontrollen? Ska jag ens släppa på kontrollen? Det är så svårt att veta vad som är bäst och det är så svårt att veta vad jag ska göra om jag släpper på kontrollen och får en massa jobbiga känslor. Vem fångar mig om jag faller? Vem torkar mina tårar? Vem orkar sitta och lyssna på mig medan jag tjatar om hur jävla skit allting känns?