Becka.

Efter en månads slit på Avdelningen har jag börjat få en massa permissioner och jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Känns fruktansvärt konstigt att vara hemma, att äta hemma. Bråken med mamma har jag ju inte direkt saknat, men de återkommer. Jag vill inte att de ska återkomma! Skärpning.
   Avdelningen har sina för- och nackdelar. Det är trist att hela dagarna sitta instängd och äta. Speciellt när ätandet är det jobbigaste man vet. Sedan träffar man en massa konstiga människor där, men också en hel del fina människor. Ärligt talat blir man avskräckt från att bli en kroniker men något nerdragen av alla andras problem.
   Men det är lättare att äta, faktiskt. Och jag tänker inte riktigt lika illa om maten längre, även om det är mycket svårare att äta hemma än vad det är att äta på SCÄ. Tyvärr. Aja, det är skönt att vara hemma vid poolen när det är nästan trettio grader varmt.