Becka.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Förstår inte hur jag kan ha överlevt utan att ha dig så nära. Du finns där, du lyssnar, du tycker om samma saker som jag. Vi har så många planer att genomföra, men också massor av tid att genomföra dem på för vår vänskap kommer att hålla livet ut.
   Utan dig skulle jag inte ha lika mycket att se fram emot varje vecka. Jag skulle inte kunna se fram emot att få sitta på något café med dig och dricka te (alldeles för mycket dessutom eftersom vi, som du snusförnuftigt säger, säkert får vätskebrist av det) eller ligga uppe sent på natten och prata om allting mellan himmel och jord.
   Det är svårt att hitta ord för vad jag känner för dig. Känns som att orden inte räcker till, tiden räcker inte till. Jag skulle kunna skriva så långt och så länge om allt jag älskar hos dig, hos oss. Alla fina saker vi har gjort och som vi ska göra. Du är bäst, men allra bäst är vi. Utan dig skulle jag inte ha någon som jag kunde vara bästa vi med.



Älskar dig min fina Hanna, du lyser upp mitt liv.