Förstörd
Livet är faktiskt ganska förstört. Trots det kan jag inte låta bli att lyssna på demonen som viskar i mitt öra. Trevar längs skarvarna mellan stenarna på muren, men hittar inte en endaste som är lös. Hur fan ska jag orka? Blundar och kryper ihop. Sträcker ut, går, gör vad som helst. Ingenting jag gör verkar ju funka. Kanske är det för att jag inte funkar. För att min hjärna är helt förstörd. Har dunkat den alldeles för många gånger mot väggen för att den ska fungera som en hjärna ska fungera.
Har panik inför morgondagen. Hur ska jag slippa ifrån det som ska hända? Vill så gärna vara där, träffa alla, skratta och prata. Sedan kommer ju bara problemet att det kommer att vara massor med mat där. Gaaaah. Och så vill jag ju hinna till yogan, för utan den är min vecka helt misslyckad. Måste ha yogan för att under en timme få varva ner och få chansen att tänka på något annat.
Ikväll ska jag gå på Snabba Cash med Hanna.Z. Kommer att bli kul! Vill verkligen se den, boken är ju grym...
