Becka.

Födelsedag och arton år.

Känns verkligen inte som att det är min födelsedag. Visst, man har sjungit för mig och jag har fått en blomma, men i alla fall. Fast snart kommer mamma eller pappa och hämtar mig så åker vi hem och firar. Blir ju liksom inte riktigt samma sak när man inte är hemma med familjen.

Och jag ser hemsk ut, som en ballong. DET SYNS. Sluta ljuga för mig. Jag vet att det syns och jag HATAR det. Några dagar till och jag får min dom. Antingen stannar jag och ger friheten en chans eller så skiter jag i det och gör det jag tycker verkar enklast. Väljer jag den vägen skiter jag i konsekvenserna.


Och någon gång snart ska jag beskriva det här stället för alla er som inte vet hur det ser ut. Bara så att ni vet vart jag är någonstans, om ni undrar liksom.