En tid

En dag.
Ett liv.

Visst går det, men varför?


Lite hemlängtan, lite sorg. Ändå är det värt ett försök. Det är skönt att slippa bråka med mamma och pappa hela tiden och det är skönt att slippa tänka själv. Nu är det bara att göra, att låta någon annan bestämma för en tid.

Kommentarer
Postat av: Anonym

fina du. vill bara säga att jag tänker på dig, och att du ska vara stolt över dig själv för att du kämpar så. nu kickar vi anorexins rumpa!! kramar tove

2010-06-11 @ 11:00:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0