Becka.

Jaa, snart en vecka här inne och muren börjar komma ikapp. Den reser sig hög framför mig. Jag ser den och den kommer närmare och närmare. Hotfull. Ändå tvingas jag att springa in i den. Det gör ont och jag känner nederlaget varje gång. Jag är en förlorare.
   Måndag imorgon. Då börjar en ny vecka och helvetet är så mycket närmare än förra veckan. Längtar inte efter nästa vecka. Mest längtar jag efter förra sommaren innan jag fick hjälp. Önskar att det tagit längre tid innan hjälpen kom så jag hade fått mer hjälp på en gång. Eller för att jag fått känna mig lite duktigare.
   Jag vet inte vad jag vill, vad jag ska göra. Nu vill jag bara fly. Fly hem till friheten utan tvång. Ändå har jag valt tvånget själv. Hur virrig får man bli?! Jag blir så himla trött på mig själv. Förbannad, riktigt förbannad. Jag hatar mig själv, verkligen.

Förlorare.