Becka.

Ojojoj, snabba vändningar. Imorgon blir ett nytt kapitel i kampen för frihet. Från och med imorgon blir det skärpning, bättring och antagligen galet mycket ångest. Den här gången kan jag dock inte rymma, den här gången bestämmer någon annan och jag har inte en chans att låta mina egna tankar styra.
   Sommaren grönskar utanför fönstrena, men jag ska inte ta del av den. Ändå känns det som att jag nog behöver det här, för jag orkar inte tänka mer. Jag vill ha en paus från tänkandet och jag klarar inte av att ta den pausen själv. Alltså får det bli såhär och jag hoppas, hoppas, verkligen att det hjälper.
   När jag kommer ut igen vill jag vara närmare friheten och jag vill kunna njuta av de sista veckorna av sommaren på riktigt. Istället för att "njuta" av den på det sättet jag gör nu. Det sätt där jag bara vankar och väntar och hatar varenda sekund.
   Nej fy tusan, bot och bättring ska det bli från imorgon. Jag ska möta mina rädslor, hata mig själv för det och gå mot friheten. Tvingas ta vägen med stora kliv, nya kliv. Jag ska tänka på det som en utmaning, en positiv utmaning. Även om det kommer att bli skitjobbigt, rent ut sagt, så är det en utmaning och jag ska klara av den.

Visst låter jag motiverad. Återstår att se hur motiverad jag är imorgon kväll...