Virrvarr
Ibland får jag insikter i det kaos som kallas mina tankar. Bara ibland, vissa dagar. Idag är en sådan dag, en dag då jag förstår (i alla fall nästan) varför jag gör som jag gör och varför jag inte bara slutar. Det är så komplicerat att jag inte kan beskriva det med ord. Skulle jag försöka skulle det bara bli fel. Missuppfattningarna skulle dugga tätt och alla skulle bli arga, så arga.
Jag förstår i alla fall, men det gör det inte enklare. Tvärtom tror jag faktiskt, det hela blir ännu svårare eftersom jag då kan försvara mina handlanden för mig själv. En sak vet jag i alla fall, jag har ingen koll på vad jag håller på med. Det är ingen idé att ens låtsas, för jag bara gör utan minsta tanke på konsekvenserna. Jag ser min mur, ser att den ser trygg ut och så gör jag. Svårare än så är det inte.
För att bli fri måste jag ändra på allting jag har blivit, men jag vet att jag inte klarar det själv. Jag klarar det inte med mammas hjälp heller för jag blir bara arg när hon lägger sig i. Egentligen vill jag att hon ska lägga sig i. Jag vill att hon ska hjälpa mig och att jag ska göra som hon säger, men muren dyker återigen upp. Den är så trygg och jag är så liten, så istället för att ta emot hjälpen skriker jag och gör motsatsen till det mamma vill. Det går bara inte.
Helgen har gått i vågor. Picnic på svenskan i fredags med en stor överraskning som också var en stor besvikelse. På kvällen var det studentmottagning för Evelina, jag gick vid åtta och satte mig hemma framför TVn istället.
Lördag blev pyssel, läsning, korsordslösande och ilska. Skulle ha varit med Hanna på kvällen, men hon mådde inte bra så jag var ensam farmför TVn igen. Solade solarium efter TV-tittandet. Jag tycker om att sola solarium, skit i riskerna för hudcancer. Hah, för mig är solarium avslappning. Duschade och kröp ner i sängen.
Idag har jag städat kaninburen. Fast egentligen har jag mest suttit ute i solen och läst. Skönt, men ångest- och rastlöshetsframkallande. Känner just nu väldigt mycket för en promenad. Helst skulle jag ha gått på yoga, men jag tror inte att jag får för mamma. Fan. Mitt fel, men ändå.
Min helg i stora, tråkiga och ganska innehållslösa drag. Skulle gärna åka tillbaka till London...
Jag förstår i alla fall, men det gör det inte enklare. Tvärtom tror jag faktiskt, det hela blir ännu svårare eftersom jag då kan försvara mina handlanden för mig själv. En sak vet jag i alla fall, jag har ingen koll på vad jag håller på med. Det är ingen idé att ens låtsas, för jag bara gör utan minsta tanke på konsekvenserna. Jag ser min mur, ser att den ser trygg ut och så gör jag. Svårare än så är det inte.
För att bli fri måste jag ändra på allting jag har blivit, men jag vet att jag inte klarar det själv. Jag klarar det inte med mammas hjälp heller för jag blir bara arg när hon lägger sig i. Egentligen vill jag att hon ska lägga sig i. Jag vill att hon ska hjälpa mig och att jag ska göra som hon säger, men muren dyker återigen upp. Den är så trygg och jag är så liten, så istället för att ta emot hjälpen skriker jag och gör motsatsen till det mamma vill. Det går bara inte.
Helgen har gått i vågor. Picnic på svenskan i fredags med en stor överraskning som också var en stor besvikelse. På kvällen var det studentmottagning för Evelina, jag gick vid åtta och satte mig hemma framför TVn istället.
Lördag blev pyssel, läsning, korsordslösande och ilska. Skulle ha varit med Hanna på kvällen, men hon mådde inte bra så jag var ensam farmför TVn igen. Solade solarium efter TV-tittandet. Jag tycker om att sola solarium, skit i riskerna för hudcancer. Hah, för mig är solarium avslappning. Duschade och kröp ner i sängen.
Idag har jag städat kaninburen. Fast egentligen har jag mest suttit ute i solen och läst. Skönt, men ångest- och rastlöshetsframkallande. Känner just nu väldigt mycket för en promenad. Helst skulle jag ha gått på yoga, men jag tror inte att jag får för mamma. Fan. Mitt fel, men ändå.
Min helg i stora, tråkiga och ganska innehållslösa drag. Skulle gärna åka tillbaka till London...
Kommentarer
Trackback
