Becka.

Jag tänker och funderar. Tror att jag har bestämt mig. Det går så snabbt, växlingarna mellan vad jag vill och inte vill. Nästan så att jag blir yr. Jag måste erkänna att jag är rädd, ändå känns mitt beslut rätt även om ingen annan kommer att stå bakom det, men jag vet vad jag måste.

Jag tror att det kallas beslutsångest. Att inte veta vad man vill men att man ändå måste ta ställning och bestämma sig för något. Den situation som är nu känns inte hållbar och därför måste jag ändra på någonting, nu.