Frågesvar och Tillfällig Hemåkning
Man får inte göra särskilt mycket. Det är promenad en halvtimme på morgonen, sedan kan det vara någon aktivitet, som musikterapi eller samtalsgrupp. På eftermiddagarna finns det inte så mycket att göra förutom att umgås, prata med personalen, vara rastlös, pyssla... Sedan så äter man ju typ ofta, hmm. Här på SCÄ är man inte särskilt fri eftersom det är en låst avdelning. För att få gå ut behöver man ansöka om permissioner typ.
Hur gör du med skolan? Jag ska göra klart mitt projektarbete i år.
Annars tänker jag skjuta upp skolgången det här året och satsa på att bli fri.
Varför vill du inte leva och ta del av livet? För genom att vara sjuk kommer du aldrig någonsin få göra det. Du kommer aldrig kunna älska någon, aldrig hitta någon att leva med, aldrig uppleva nyförälskelse, aldrig behålla en bästa vän. Du kastar bort så otroligt mycket om du väljer att vara sjuk, du väljer bort livet. För det är inget liv att vara sjuk. Vad skulle du vilja göra med ditt liv? Vad drömmer du om att göra? Hur ser ditt drömliv om fem år ut?
Jag anser att jag tar del i livet. För mig är sjukdomen mitt liv, hur konstigt det än kan låta. Jag har jättesvårt att se vad jag väljer bort. Det är snarare så att jag tycker att jag väljer bort livet när jag kämpar mot friheten eftersom min känsla är att jag inte kommer att våga göra någonting för att jag kommer att skämmas för mycket för mig själv om jag går upp i vikt. Visserligen får jag hela tiden hör att det inte är sant, men det är oerhört svårt att ta in. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Har väldigt svårt för att se framåt och för att se förändringar. De förändringar som jag ser som skulle betyda att jag väljer bort sjukdomen är alldeles för jobbiga för att jag ska våga se dem. De skrämmer mig och gör nästan att jag vill djupare ner.
hur fan klarar du av att va på avdelningen?
jag kan inte ens gå förbi där och ännu mindre in där. det hände så mkt hemskt där. att se personalen gör mig illa till mods. jag fattar inte hur du klarar det.
varför va du på avdelningen under höstlovet?
Jag tror inte att jag har varit med om lika hemska saker som du har här på avdelningen. Visserligen AVSKYR jag att vara här. Jag hatar all mat och att man inte kan gå ut när man vill, men samtidigt vill jag se det som en möjlighet. En möjlighet som är så jävla läskig att jag behöver tvånget för att klara av att närma mig den möjligheten.
Var här på höstlovet för att hitta motivation och för att komma tillbaka till rutinerna. Har dock fått en ordinarieplats nu och ska vara här längre.
Det var svaren på det frågor som jag fått... Ni får jättegärna fortsätta skicka in frågor för jag är kvar på Avdelningen och det är fortfarande tråkigt här. Alltså, fråga på och jag svarar lite då och då.
Har varit hemma en stund idag och hämtat kläder. Haha, har typ tagit med halva min graderob hit. Känns inte som att jag kommer att behöva allting för att jag kommer hinna bli utskriven innan, menmen.
Intressant att läsa, friska svar, i och för sig hänger Anorexin över din axel, viskar i ditt öra vad du ska göra och vad du ska säga. Det där med skolan, finns det kurser du kan läsa på distans och tenta av? Jag tror att det är bra att fylla hjärnan med lite meningslösa algoritmer och tampas lite med statsskick långtbortistan. Ibland är det förödande om man har för mycket tid med sina egna tankar. Framförallt när tankarna gör en rastlös och full av ångest. Du kanske till och med kan få kvittera ut en lövsåg och ta en distanskurs i tredimensionell kurbits.
Förresten har du känt doften av snö i luften.
Katrin
Hej gumman!
Tråkigt att du är på avdelningen igen :( Samtidigt skönt att du får hjälp! Hoppas vi kan ses någon dag var alldeles för länge sen, du är så duktigt som inte ger upp helt i alla fall. Glöm inte att du är bäst och att jag tänker på dig!
STOR kram
