Snart måndag

Trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag längtar efter att det ska bli måndag. Det kommer att bli min räddning. Står inte ut med att vara hemma, ångesten slår och slår. Snälla, ge mig skola så att jag får vara ifred. Jag blir tokig av att bara gå hemma och inte göra någonting. Ingenting blir ju direkt bättre...
Mamma berättade precis om en indier som hon satt bredvid igår när hon var på 50-årsfest. Han utövade yoga och han berättade att för honom hade det tagit ungefär sex till sju år att nå det stadium när han började meditera och tidigare när han arbetade som datatekniker brukade han stå på huvudet när det blev för mycket i huvudet. Yoga är verkligen fascinerande.
Idag ska jag träffa Jossan. Känner inte riktigt för att gå ut i regnet, men det ska bli trevligt att träffa Jossan eftersom det var så längesedan. Tror att vi kommer att ha mycket att prata om. Det blir ju så när man är med varandra hela tiden och sedan inte ses på hur länge som helst. Det är nästan fascinerande att vi inte tröttnade på varandra de där veckorna i somras.
Åhh, jag önskar att jag kunde stänga av alla mina tankar. Blir verkligen tokig på allt jag tänker. Det är inte roligt att tänka och tänka och de enda man tänker är destruktivt. Jättekul, verkligen. Blir så himla trött på mig själv, men aja. Det är mitt eget fel, men det känns liksom rätt i alla fall.
Badade ju jacuzzi igår, var mysigt. Har inte badat på länge, länge trots att vi har en jacuzzi. I och för sig är den inte på under sommaren, men jag badade bara en gång förra vintern så det var liksom ett tag sedan. Fick sådan ångest förra året när jag badade att det inte var mysigt ens. Fast igår var det skönt, och varmt. Hallelujah. Var varm när jag gick och la mig för en gångs skull.
Skulle behöva skriva på mitt projektarbete, men jag har ingen lust. Eller jag har lust, men jag vill ha mycket tid att skriva på och det känns som att jag har för lite tid nu. Ska skriva massor på lovet eftersom jag inte kommer ha någonting att göra då. Och ja, Egyptenresan är inställd för min del och det är bara mitt fel, det också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0