Midsommarkrisen

What to say?

Fick ännu mera skäll i helgen av mamma och pappa, vilket resulterade i att jag knappt pratade med dem på två dagar. Sedan kunde jag inte vara arg längre. Vet egentligen inte ens varför jag var arg, orkade bara inte. Det är liksom trist att sitta instängd på rummet utan att kunna gå ut för att man inte kan möta sina föräldrars blickar...
Annars var väl helgen (typ lördagen) helt okej. Var på ett föredrag om vad yoga är på Yogayamas öppna hus. Helmysigt. Sedan var det dags för ett hathapass och det var verkligen underbart. Precis som alla yogapass år. Försöker bestämma mig för om jag ska gå på yoga imorgon och på torsdag eller på torsdag och i helgen. Två pass måste jag gå på och torsdagar är ju alltid inbokade för underbara ashtangapass.
Igår var en långlång dag. Började klockan åtta och tjugo med labb, sedan håltimme och lunch. Efter lunch var det religion och svenska och sist men inte minst psykologi. Kan säga att psykologin räddade den dagen för det är så roligt och intressant. Direkt efter skolan skyndade jag till SCÄ (men kom försent i alla fall). Hade möte med min psykolog och det var faktiskt skönt. Hem efter det och en lugn kväll med vetekudde, te och en bra bok.
Idag började dagen något senare och slutade något tidigare. Matte först, tyvärr... Men jag ligger inte efter längre i alla fall även om jag inte fattar precis allt. Sedan samhälle och då diskuterade vi planeringen och sedan tittade vi på film, Syriana. Sista lektionen var det klasstid och det bestämdes att det inte blir klassflak. Fan, vem ska jag ha flak med?!
Nu på eftermiddagen har jag pluggat på om Midsommarkrisen 1941 och det har varit... TRÅKIGT. Fan, orkar inte bedöma vilka källor som är bra och vilka som är dåliga och jag orkar faktiskt inte försöka gissa vad kungen (Konungen) faktiskt sa.
Och jag är dålig. Dåligdåligdåligdålig, men det bryr jag mig inte ett skit om. För det känns bättre på det sättet än på något annat sätt. Tyvärr. Vet bara inte vad jag ska ta mig till. Jag får inte be om hjälp längre, då blir det fel. Ber jag inte om hjälp kan jag göra som "jag" vill och det är så mycket enklare än allt annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0