Becka.

Har haft en riktigt nedstämd dag. Ägnade förmiddagen åt att sova på diverse olika ställen (sov till halv tio i min säng, efter frukosten somnade jag på golvet i mitt rum och efter mellis sov jag med mamma i hennes och pappas säng). Orkade bara inte vara vaken och orkade inte ta tag i att göra någonting. Vaknade till vid tio över ett och fixade lite innan jag började laga mat till mig och mamma.

Efter lunchen gick jag mest runt, runt i huset och kände mig förstörd. Tog till slut tag i mig själv och städade kaninburen (fantastisk söndagssyssla). Pappa kom hem medan jag höll på och när jag var klar med städandet satte vi oss och räknade matte en lång stund. Har faktiskt räknat matte större delen av tiden sedan dess. Är dock en massa kvar att räkna så matteboken får följa med till Idun imorgon.

Just nu känner jag mest för att gå och lägga mig (igen). Vill att det ska bli imorgon eftersom jag vill ha det hemska överstökat. Ser inte fram emot morgonen, ser fram emot morgonen. Känner mig helt panikslagen ärligt talat. Försöker lista ut vad domedagsmaskinen kommer att visa. Det jobbiga är att det känns som att jag hela tiden räknar i underkant för att undertrycka panikkänslorna.

I övrigt kommer Idunveckan som en lättnad. Jag vill inte till skolan och jag vill prata med min behandlare. Vet, som vanligt, inte vad jag vill säga, men vet att jag behöver samtalen. Är så nere att jag inte vet vad jag ska ta mig till snart och det är inte bra. Har ju ingen att prata med här hemma så det blir väldigt jobbigt när tankarna är tunga.

Nu ska jag försöka fördriva tiden så att jag kan gå och lägga mig. Måste äta lite innan jag somnar också... Jävla mat alltså.