Becka.

Blev en hel del tid till både matte och svenska, hann dock göra två svenskuppgifter på kortare tid än vad det tog att räkna några sidor i matteboken. Känner mig så DUM när jag räknar matte. Förstår verkligen inte vad jag håller på med. Räknar och räknar och så blir det fel. Börjar om igen med räknandet och får fel svar IGEN. Pappa har dock suttit med mig i två timmar nu på eftermiddagen/kvällen och hjälpt mig.

Gick hem från Ropsten efter läkarsamtalet och gick dessutom en promenad mitt på dagen, innan jag åt lunch. Hade egentligen velat gå en till nu på kvällen, men jag tror inte att jag får. Plus att det inte är sådär jätteroligt väder. Aja, två promenader är bättre än ingen promenad.

Fryser som bara den. Blev så kallt helt plötsligt. Jag hatar att frysa, det påminner om så mycket gammalt. Vill inte bli påmind eftersom det gör mig både ledsen och arg. Ledsen och arg för att jag aldrig blev sjukare, för att jag gav upp, men också ledsen och arg för att jag önskar att det här aldrig hade hänt. Tänk om jag aldrig hade gett mig in i ätstörningsvärlden... Vem hade jag varit då?

Ikväll ska jag titta på Ice Age 2. Sedan ska jag läsa och äta mina mellanmål, innan jag kryper ner i sängen. Imorgon blir det ridning och det ska bli roligt. Hoppas att det blir mycket trav och kanske lite galopp. Dessutom hoppas jag att vi är ännu färre i gruppen än förra terminen eftersom det skulle innebära mer tid att utvecklas.

Nu är jag trött och vill egentligen sova. Som vanligt trött på tiden och på livet. Varför kan jag inte börja tycka om att leva? Vad är det som behövs för att jag ska börja värdesätta att jag överhuvudtaget har ett liv? Att det ska vara så jävla svårt att må bra och inte tänka för mycket dumma tankar.