Så mycket kärlek


Hanna och jag gick inte på Fotografiska. Istället satte vi oss på Café Fåtöljen vid Slussen och pratade en lång stund. Min Hanna är verkligen bland det finaste jag "har". Idag fick hon mig att må så mycket bättre. Kände mig egentligt för trött för att träffa någon, men ångrar inte att jag valde att vänta på Hanna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0