Tack och lov

Ännu en dag har passerat. Duschade imorse, åt frukost, gick en promenad, pluggade lite, åt mellis. Halv elva åkte jag in till stan för samtal med min behandlare. TACK OCH LOV ATT HAN FINNS. Jag pratade en massa skit och han fick det faktiskt att kännas lite bättre. Inte bra, men bättre. Han får mig att känna mig hoppfull när allt mitt hopp har försvunnit (tyvärr försvinner det väldigt fort igen, men ändå). Känner mig liksom lite peppad efter mina samtal med honom.

Gick till Götgatan efter samtalet, köpte en macka på Sandys till lunch. Gick till skolan längs Götgatan. Väl där åt jag upp mackan och traskade sedan upp till fjärde våningen för lite matematikplågeri. Jag hatar verkligen matte, speciellt att sitta tre och en halv timme och bara försöka tänka på matte.

Åkte hemåt vid tjugo över fyra, gick från Ropsten. Gjorde lite på min fotografiläxa på vägen. Tror att jag lyckades ta en bra egobild. Kom hem och här är jag nu. Ska plugga alldeles strax, men har ingen lust att börja, så jag bloggar istället. Hatar att jag har så dålig självdisciplin. Behöver verkligen plugga, men gör det inte. Dåligt Rebecka, dåligt. Dumma mig som inte gör det jag borde.

Annars är jag fortfarande fet och är fortfarande arg över att jag äter. Fast som sagt, det min behandlare säger gör att det i alla fall känns lite mer okej. När jag pratar med honom förstår jag nästan varför jag gör det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0