Becka.

Så äcklig, vidrig. Känner mig sämre än sämst. Vill inte vara här på Idun. Gruppen känns fel, alla tycker att jag har blivit tjock, jag är tjockare än de andra, orkar inte vara social. Fan, varför är det skit att leva? Kan det inte bara bli enklare? Hur kunde jag vara så dum att jag fick en ätstörning?

Det enda som gör att jag går hit till Idun är min behandlare. Känner att han motiverar mig varje samtal, att han lyssnar och peppar. Jag ska bli fri och slippa gå till det här jävla huset. Det kanske kommer att ta tid och det ger mig ÅNGEST bara att tänka på det, men det ska gå. Får dock inte lyssna på mina tankar, bara acceptera att de finns och sedan göra som jag vet att jag ska göra.

Längtar efter att dagen ska ta slut så att jag får åka hem. Vet inte vad jag ska göra hemma, men vill som sagt inte vara här. Som jag längtat hit och nu vill jag bara härifrån. Fast samtalen är värda tiden jag måste spendera här. Som sagt, jag ska bli fri, men jag behöver så jävla mycket hjälp.