Becka.

Chockade mig själv i natt och var vaken till tjugo i ett. Det är inte ofta jag är vaken så länge, speciellt inte när ångesten river i kroppen och jag bara vill fly. Ändå höll jag mig vaken för att läsa ut en bok. Trots min sena läggningstimma kunde jag inte sova längre än till sex imorse. Klamrade mig dock fast i sängen till halv åtta.

Nu sitter jag på tunnelbanan på väg till Idun. För tillfället mår jag illa av tanken på att jag ska trycka i mig så mycket mat idag. Att det ska vara så svårt att acceptera att jag behöver maten och att jag skulle må bra av att gå upp i vikt. Nej, jag ser bara scenarion där jag äter och äter och blir allt fetare. Känner ju skillnad bara från igår...

Trots molande ångest över dagen ser jag ändå fram emot eftermiddagen, då jag ska träffa Hanna. Vi ska på Fotografiska och kolla lite och sedan får vi väl se vad som händer. Saknar henne massor så det blir fint att ses. Det lyser upp min dag och gör att den känns lite lättare att gå igenom.

Jag hatar att jag har en kropp! Den är så jävla ful och ivägen och jag vill bara skära bort den.