Becka.

Sjätte Idunveckan har nu tagit sin början och jag är inte utkastad. En ny tjej började och hon verkade trevlig.

Så himla skönt att vara tillbaka! Att få prata med min behandlare, att återigen få ta tag i min färd mot friheten. Hade verkligen stannat upp under sommarveckorna, men nu är det bara att köra på. Har en lång bit kvar att vandra och jag måste verkligen klara av att gå hela vägen. Jag VILL INTE vara fast i sjukdomens grepp längre. Vill bara glömma allt jag har samlat på mig under min tid som sjuk. Vartenda jävla kalorital, ångesttanke, tvångskontroll, matförbud, ALLTALLTALLT vill jag bara ha bort. Tänk att vara fri, att inte planera varenda dag så att den stämmer överens med hur jag vill äta.

Efter Idun träffade jag Jossan, som jag inte har träffat på evigheter. Vi satt nere vid Munkbroleden och pratade ett tag innan jag åkte hem. Väl hemma önskade jag väl lite att jag inte dröjt så med att komma hem eftersom pappa varit och handlat och missat en massa saker som jag ville ha. Aja, sådant är ju livet...

Och ångesten kommer smygandes, FY FAN VAD FET JAG ÄR.