Vidrig

Tårar.
Spegel.
Kropp.
Mat.
Kontroll.

Ord som ekar i mitt huvud. Ville inte kliva upp ur sängen imorse, men man måste ju. Kan inte tillåta mig själv att strunta i livet och bara ligga där och stirra, hur mycket jag än vill det. Mamma och pappa skulle ändå komma och tjata, bli arga och ledsna, så det är lika bra att kliva upp för egen maskin.

Nervös inför skolstarten imorgon. Kommer att skämmas så mycket över hur jag ser ut. Alla kommer att undra vad det är för fetto som har börjat på deras kurs. De kommer att skratta och peka, inte ens försöka dölja hur vidrig de tycker att jag är. Åh, jag vill inte visa mig offentligt. Vill inte ens visa mig för familjen egentligen. Alla måste undra vad som har hänt, vad som hände med den smala, fina. Den som har fått så mycket beröm för sitt utseende den här veckan. Alla har tyckt att jag varit snygg när jag gått ner i vikt. Vad ska de då tycka om att jag går upp?!

Längtar efter ikväll, efter att få gå och lägga mig igen. Var bara en timme sedan jag blev klar med frukosten (klev upp tidigare, men gick inte ut från mitt rum förrän vid tio i tio). Ändå vill jag bara gå och lägga mig igen. Jag orkar inte leva med den här kroppen. Den är vidrig och den äcklar mig. Alla andra är fina när de går upp i vikt, men inte jag, jag ser bara och endast tjock ut.

Nu ska jag städa kaninburen. Ska hjälpa mamma plocka vinbär idag också. Tänker dessutom gå en långpromenad, alltså inte min vanliga slinga, utan en längre. Står inte ut med att vara inaktiv. MÅSTE RÖRA PÅ FLÄSKET.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0