Hur det går

Jag fick en förfrågan om att jag skulle uppdatera om hur det går nu...
Enligt mig går det alldeles utmärkt. Äter fem mål om dagen, varav ett mellanmål är extra stort. Började med detta när jag var på Avdelningen, där de har en extra stor frukost istället för förmiddagsmellis. Jag äter istället ett större kvällsmellis, då jag är väldigt förtjust i att äta godis eller choklad på kvällen.
Annars äter jag väl som människor gör mest. Åt pizza igår, för andra gången på två år. Var hur gott som helst. Pizza är en sådan där maträtt som kan vara underbart god om man inte äter det alltför ofta, vilket jag inte har gjort. Kan alltså njuta av att äta en pizza, även om jag inte vågar mig på en hel stor utan nöjer mig med en barnpizza.
Får ångest ibland, men är bättre på att hantera den. Har vissa beteenden kvar och en viss viktfobi, men det är sådant jag jobbar på att få bort med hjälp av min psykolog på SCÄ. Den här veckans mål är att sluta använda decilitermått när jag gör frukost och mellanmål och istället lita på ögonmåttet. Känns hur läskigt som helst, men vill inte vara beroende av decilitermått när jag gör frukost resten av mitt liv.
Om man jämför med hur det var innan jag skrevs in på Avdelningen i höstas och hur det är nu så skulle man nog inte kunna tro att det är samma Rebecka. Vissa skulle kanske säga att det är den gamla Rebecka som har börjat komma tillbaka, men jag föredrar att säga att det är den nya Rebecka som har börjat komma fram. Jag är inte samma person som jag var när jag blev sjuk som jag är nu, enligt mig själv. Jag känner mig annorlunda. Tror till och med att jag har fått bättre självförtroende än vad jag någonsin har haft tidigare.
Hade skolmöte i torsdags och då bestämdes det att jag ska börja skolan igen till hösten, antagligen på komvux. Har en hel del kurser kvar. Avslutade två kurser den här vintern och är snart klar med mitt projektarbete. Sedan har jag ett eller kanske till och med två års studier kvar på komvux, men jag tänker föröska ta det i en lagom takt så att jag inte faller tillbaka till anorexin för att jag inte orkar med.
Istället för att gå i skolan jobbar jag som vikarie på förskolan (dagis). Har hittills bara jobbat på en förskola, men jag trivs där. Barnen är för det mesta söta och maten är bra. Äter lunch tillsammans med barnen, vilket är stressigt men samtidigt skönt eftersom det inte blir något fokus alls på hur jag äter. Är trött på att folk uppmärksammar hur jag äter och är därför nöjd när jag slipper den uppmärksamheten.
Idag har jag varit hos psykologen, gick bra. Efter det samtalet köpte jag frukost på ett litet café som ligger precis vid Mariatorgets tunnelbana. Åkte så fort jag kunde till jobbet och var där ungefär tio över elve (hade sagt att jag skulle komma elva). Fick rast redan halv tolv, då jag åt lunch eftersom barnen redan hade hunnit äta. Sedan har dagen rullat på och nu ska jag alldeles strax duscha. Ska jobba imorgon också. Blir en tidig morgon eftersom jag börjar redan kvart i åtta. Fast ska bara jobba till klockan fyra och det är skönt.
Ikväll ska jag inte göra något särskilt. Äta middag, läsa, äta godis, gå och lägga mig tidigt så att jag orkar med barnens energi imorgon. Är ganska krävande att jobba på förskolan med mycket stå och gå och bära runt på små barn. Fast jag tjänar ju pengar och det är aldrig fel...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0