Becka.

Fet, tjock, stor... De tre ord som verkligen beskriver mig idag. Jag ser en koloss i spegeln med dallrande dubbelhakor, gäddhäng, bilringar, runda kinder, tjocka trädstamsben. Ja, jag ser allt som är sant. Det vidriga som har hänt med mig. Hatar det. Anstränger mig för att inte gråta här på tunnelbanan.

Är på väg till Idun och vill bara komma fram så att jag får gråta. Jag orkar inte sitta här på tunnelbanan, ledsen och förstörd. Alla måste tycka att jag är vidrig. Hemsk som kan har en klänning som gör att jag ser gigantisk ut.

Vill mest av allt ha samtal med min behandlare nu. Jag står inte ut med mina tankar och känslor, med det som nu är jag. Det som jag hatar och som jag varit så rädd för. Det är besannat och det svider, gör ont och förstör. Orkar inte ens le, låtsas.