Tänk om...

Jag orkar inte berätta om hur det är, orkar inte tänka på det. Ångesten smyger sig på hela tiden. Försöker sysselsätta mig, men känner ändå att jag bara sitter och stirrar. Stirrar och äter. Känner hur allt växer. Vill inte känna mig tjock, dålig och vidrig. Tänk om jag aldrig hade blivit sjuk...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0