Becka.

Tillbaka för temagrupp om ilska. Jag är rädd för ilska och när jag satt där och tänkte kom jag på att jag nästan aldrig är arg. Trots att jag kallades för "jävla grinunge" när jag var liten så är jag typ aldrig arg längre. Visserligen kan jag vara väldigt arg på mig själv, men inte på andra. Irriterad, ja, men arg... Nää.

Efter gruppen hände det inte så mycket mer. Satt i en fåtölj i soffrummet och kände mig allmänt nere. Mellis och sedan hem. Eller, jag tog en sväng på stan först. Fast jag hittade inget roligt. Är ju på jakt efter lite grejer som jag sett i H&M-katalogen, men antingen så har de inte kommit in eller så är de slut. Tråkigt. Jag lovar att jag kommer missa när de väl börjar säljas och så får jag inte tag på det jag vill ha. Tänkte i alla fall utnyttja att H&M Club-medlemmar hade 10% till idag, men tji fick jag.

Just nu känner jag mest bara för att sova. Det är inte alls roligt att vara vaken och det är absolut inte roligt att vara jag. Vet inte vart den här deppigheten kom ifrån, men nu är den här och jag kan inte göra något åt den. Längtar det jag inte kan få. Önskar att allt var på något annat sätt. Att jag var annorlunda.

Jag borde våga mer, orka mer, kunna mer. Borde inte låta mitt liv flyga iväg så som jag låter det göra. Det är dumt, dumt och fegt. Jag är inte modig, bara feg. Vill jag ens vara modig? Ibland undrar jag alltså...