Hesttjejer

Efter flera påbörjade blogginlägg är det väl dags att jag lyckas publicera ett också?

Hade en omväxlande dag igår. Började jobbigt med ett förskräckligt samtal med min behandlare. Han skällde typ ut mig och jag tycker inte om att få skäll. Sjukdomen i mig blev dessutom så arg på honom, komma där och förstöra liksom..! Sedan soffhäng med de andra i gruppen. La mig och sov efter en stund och sov nästan ända tills det var dags för lunch. Blev pasta med Rebecka.

Efter lunchen var det "grupp" och fredagens grupp är yoga. Alldeles för kort tycker jag, menmen. Veckan avslutades därefter med fredagssamling och jag kände mig riktigt nere. Ville inte att Idunveckan skulle ta slut, kände mig tjock, tråkig, och bara allmänt värdelös.

Skulle med Rebecka till stallet efter Idun. Vi segade oss ifrån soffrummet och trots att vi bestämt att vi skulle köpa mellis från 7eleven gick vi sist från Idun. Blev varsin Cafe Cooler som vi drack/åt på vägen. Kom till stallet, köpte middag, mockade, åt middag, fixade och red ut. Blev en sen uteritt. Trodde att vi skulle frysa och tycka att det var allmänt jobbigt, men icke.

Det härligaste i stallet var dock att vi skrattade så himla mycket. Skrattade faktiskt så att jag fick ont i magen, vilket jag inte har gjort på hur länge som helst. Vet inte vad som hände. Från att ha varit på botten hela dagen vände det plötsligt och jag kände mig glad, så glad. Visst fanns allting där bakom, men jag ignorerade det, kunde ignorera det.

Var hemma lite efter tolv. Duschade och åt mellis innan jag somnade och sov länge, ända till halv tio. Så himla härligt. Blev en riktig helgmorgon i lugn och ro innan jag åkte till stan för att möta upp Rebecka som skulle vara med och titta på min ridlektion. Kul att rida idag igen.

Min lilla ponny jag red skulle vara med på lektionen efter så när min lektion var slut knallade jag och Rebecka till "hennes" lägenhet på Rådmansgatan, bytte om, gick till Subway's och köpte mat och satte oss i Vanadislunden. Där satt vi ganska länge innan vi bestämde oss för att det var dags att åka hem. På vägen hem blev det utmaning för både mig i Rebecka. Jag tog en glass och åt den medan jag åkte hem. Hatar att bara äta sådär. När jag inte har tid att dra ut på det och njuta.

Tja, det är väl så dagarna har sett ut. Mamma är borta ikväll, pappa är i Jönköping och Gustaf har en konfakompis här. Jag ska alltså hitta på någon bra middag och sedan vet jag inte vad jag ska göra resten av kvällen. Vet inte om jag ångrar att jag inte följde med mamma till middagen hon ska på, men nu blev det inte så. Får försöka göra det bästa av kvällen.

Känner ångesten komma smygandes. Mår inte riktigt bra. Är orolig för middagen. Kommer att bli så mycket! Får inte tänka på det för det spelar ingen roll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0