Becka.

På väg hem från Idun. Gick redan klockan två idag, nästan direkt efter mitt samtal. Skönt att få prata när allt känns såhär, men orkar inte vara med de andra. Visst, jag kan vara med, kan begrava att jag mår dåligt. Idag bestämde jag mig dock för att jag inte skulle det. Nej, idag skulle jag bete mig som jag mådde.

Önskar att jag hade någon annanstans att fly än hem. Vill egentligen inte hem, men har ingen annanstans att ta vägen. Det enda jag verkligen känner för är att rida. Vill inte simma, inte gå på yoga. Fast jag tänker simma i alla fall. Måste göra något, röra på mig.

Hoppas att det känns bättre imorgon för jag orkar inte ha det såhär. Äcklet kryper på mig, ångesten ligger tung. Fy fan, jag vill bara försvinna. Vill inte vara jag.