Becka.

Efter den långa resan från Ön till stallet blev det en lång dag där. Ingen stress alls, vilket var skönt. Bara mocka, prata, sitta i hörummet, fixa, äta och sedan ut och rida i nästan två timmar (inte riktigt rätt ordning). Härligt att ha något att göra hela dagen också. Istället för en massa dötid då jag hinner tänka och känna.

Strongen fick ett tokryck när vi väntade på Rebeckas hund Melvin när vi var ute och red. Jag kan ju erkänna att jag blev lite rädd då, men det gick bra. Höll mig kvar i sadeln i alla fall. Annars var det en riktigt härlig tur. Börjar lära mig att trava och det är så roligt.

Nu sitter jag på tunnelbanan på väg hem. Blir att jag kommer hem runt tio. Måste köpa mat också och innan jag äter den måste jag duscha. Haha, kommer att bli en sen kväll och jag som för en gångs skull har anledning att kliva upp lite tidigare. Imorgon är det ju liksom Idun. Tagg för samtal med min behandlare. Behöver utmaningar och behöver våga utmana mig själv.

Jag hatar att jag tror så jävla mycket...