Becka.

Hej alla ni som har hängt er kvar trots min veckolånga frånvaro!

Idag var det första dagen på min sista Idunvecka. Började med nervositet och lite småångest för att sedan övergå i någon sorts lättnad som sedan övergick till ångest igen. Att känslorna aldrig kan vila... Hade ett bra samtal med min behandlare i alla fall. Sedan pluggade jag (måste plugga mer, hm) och sedan var det lunch. Efter lunchen var det ingenting så jag satt kvar på Idun en stund och nu är jag hemma.

Är grymt trött. Har nästan huvudvärk och vill sova. Ska dock inte sova nu, utan vill spara sovandet till i natt. Hatar att jag vaknar innan klockan ringer så att jag måste ligga och vänta på att den ska ringa. Kanske inte det vanligaste problemet, men sådan är jag. Vaknar av att pappa plockar ur diskmaskinen eller så vaknar jag bara för vaknandets skull.

Känner mig grymt otaggad på en jobbig Idunvecka. Vill ha alla samtalen, men mår dåligt när jag tänker på vad jag måste åstadkomma. Ska träna på att ta plats och på att säga hur jag känner. Ni vet att jag sa att jag ska sluta säga hur jag känner? Min behandlare tycker att det är helt fel. Han tycker att jag ska säga precis hur det är och skita i att det är jobbigt för andra att höra. Kanske har han rätt, men jag hatar att bråka...

Nej nu ska jag göra något annat, typ läsa lite, och sedan ska jag plugga!