Becka.

Jag sa att jag inte skulle blogga mer på ett tag, men nu kunde jag inte låta bli längre. Är så van vid att blogga att det känns väldigt tomt utan bloggen. Kunde hålla mig i en vecka... Självkontroll? Nej!

Jaha, vad har hänt då? Inte särskilt mycket... Har varit i skolan och pluggat en hel del. Svenska nationella i veckan, så jag har både hållit tal och skrivit uppsats. Lyckats göra två fotouppgifter också och har (tror jag) endast tre uppgifter kvar på fotokursen. Två av dem ska jag göra i veckan. Den tredje behöver lite mer arbete och eftertanke så den får vänta till veckan efter denna. Har dessutom ägnat större delen av helgen åt plugg (pluggade på dagen i fredags, hela eftermiddagen igår och hela dagen i dag typ). Skrivit svar på en massa essäfrågor i svenska, vi ska ha prov på dem på torsdag, och så har jag räknat en massa matte.

I tisdags följde jag med Rebecka till stallet. Var supermysigt att vara där igen, men framförallt att umgås med Rebecka. Vi red i alla fall ut i blåsten och hestarna var tittiga, haha. Strongen ville hem och försökte dra iväg med mig när vi var på hemväg. Lyckades inte riktigt sakta av honom så han skrittade på i hög fart. Mina ridförmågor är ju inte direkt fantastiska.

Red igår också, som vanligt. Fick favoriten Macarena, det gillar jag. Min ridlärare tyckte inte att jag skulle ha henne eftersom vi skulle rida på utebanan, men det gick jättebra! Så rolig lektion (vet inte varför dock). Tiden bara flög iväg och när ridläraren sa att det var slut trodde jag att det bara hade gått en kvart eller något.

Var hos min behandlare i onsdags. Skulle inte ha varit hos honom någon gång de här hemmaveckorna, men vi bokade in en tid i alla fall eftersom jag har haft så mycket jobbiga tankar. Var verkligen jätteskönt att få prata lite, men tankarna hackar fortfarande. Ångesten blir faktiskt värre och värre, fast jag tror jag vet vad det beror på... Imorgon är det i alla fall Idun och det ska bli skönt. Jobbigt är bara att det är min SISTA Idunvecka någonsin! Åtta veckor har jag gått på Idun och jag är så jävla besviken på mig själv. VARFÖR har jag inte kommit längre med mina tankar och handlingar?

I fredags var jag hemma hos Johanna och myste. Träffade hennes familj, tittade på film och pratade om livet och allt annat. Var mysigt. Är verkligen glad att jag träffat Rebecka och Johanna på Idun, så himla gulliga tjejer. I och för sig är alla jag träffat på Idun gulliga och jättefina, men vissa får man ju mer kontakt med och jag har fått det med Rebecka och Johanna.

I vilket fall som helst är jag jävligt trött på allting just nu. Är rädd för att sluta Idun, är trött på att plugga och på att vara sjuk. Samtidigt känner jag mig inte sjuk. Jag är ju helt normal nu, ser normal ut, äter. Hatar visserligen hur min kropp ser ut, men vad ska jag göra? Går jag ner i vikt kommer någon jävel bara tvinga mig att gå upp igen. Jag kan ju bara glömma att jag kommer att få vara smal ifred.

Aja, jag ska inte älta det så mycket här i bloggen. Det räcker med att det ekar konstant i mitt huvud. Tänkte i alla fall uppdatera lite och säga att jag lever. Får se hur det känns imorgon efter mötet med domedagsmaskinen. Burr, vill knappt tänka på det, ändå försöker jag ständigt lista ut vad den kan tänkas stanna på. Fan.

Nu ska jag läsa lite sedan är det mellisdags, söndagsdusch, mellis igen och sova som står på schemat.