Slutet på början
Sista dagen på Idun och det känns bra. Har haft en intensiv dag med bildgenomgång, samtal med min behandlare (inte sista dock), läkarsamtal och samtal med dietisten. Alla dessa samtal hade jag innan lunch så jag kände mig ganska trött i huvudet när det väl var dags att gå iväg och äta. Sista lunchen med gänget och det kändes inte ett dugg sorgligt, tragiskt nog. Kommer inte att sakna luncherna på Idun.
Yoga efter lunchen. Kändes verkligen inte bra. Min kropp kändes stor och plufsig och jag mådde illa. Nej, det var inte den härliga yogastund jag hade sett fram emot. Sedan var det bara fredagens avslutningsmöte med alla i gruppen och personalen kvar. Sa några avslutningsord som jag inte ens minns. Alla i personalen berömde dem, men jag tror att det bara berodde på att jag sa att jag hade prestationsångest över vad jag skulle säga.
Gick till Slussen med Johanna när mötet var slut. Åkte hem. Väl på Ön var jag inne i den nya Gallerian och kollade runt lite på ByUs. Hittade lite fina kläder, men köpte inget. Allt är så dyrt där! Gick hem, pratade med far min och plockade ner min spegel eftersom min behandlare gav mig det i läxa. Chattade med Jennie och pratade lite med mamma. Ska prova på zumba nästa vecka! Har hittat ett ställe här på Lidingö som har det. Hoppas att det är roligt för jag är sugen på att dansa. Blir dock inte förrän på onsdag.
Gick en promenad för en stund sedan. En härlig promenad. Lite kall kanske, men kände mig inte så stressad som jag brukar känna mig när jag är ute och går. Gick snabbt, men njöt faktiskt lite. Har varit ganska glad, ärligt talat, hela den här eftermiddagen. Känns som en lättnad att jag har slutat Idun, typ. Vill gå vidare. Visst, jag är absolut inte fri och jag tänker fortfarande mycket negativt om mig själv, men jag känner ändå att jag är färdig med Idun. Ska ju ändå fortsätta hos min behandlare så det känns tryggt.
Nu fick jag dock en dipp. Börjar känna ångest inför kvällens middag, pizza. Usch, hur gott det än är kan jag inte låta bli att tycka att det är jobbigt. Dessutom börjar jag känna mig nere igen. Det är som om det glada sakta men säkert sipprar ur mig och ersätts av en ledsen känsla. Vet inte vad det beror på, men nu är det så och det kan inte hjälpas. Kanske är jag för trött för att orka vara glad, för att orka hålla skenet uppe för mig själv.
Vill sammanfattningsvis bara säga att jag är glad att jag börja Idun eftersom jag där fick en grym behandlare samt träffade Rebecka och Johanna. Dessutom skulle jag ju inte ha börjat rida om jag inte hade börjat Idun. Det finns mycket kvar att jobba med, men jag vill gå vidare nu. Jag vet inte hur mitt liv kommer att bli, jag vet inte ens om jag kommer att kunna låta bli att gå ner mig, men mitt mål är att det ska gå. Att jag ska bli fri.
Yoga efter lunchen. Kändes verkligen inte bra. Min kropp kändes stor och plufsig och jag mådde illa. Nej, det var inte den härliga yogastund jag hade sett fram emot. Sedan var det bara fredagens avslutningsmöte med alla i gruppen och personalen kvar. Sa några avslutningsord som jag inte ens minns. Alla i personalen berömde dem, men jag tror att det bara berodde på att jag sa att jag hade prestationsångest över vad jag skulle säga.
Gick till Slussen med Johanna när mötet var slut. Åkte hem. Väl på Ön var jag inne i den nya Gallerian och kollade runt lite på ByUs. Hittade lite fina kläder, men köpte inget. Allt är så dyrt där! Gick hem, pratade med far min och plockade ner min spegel eftersom min behandlare gav mig det i läxa. Chattade med Jennie och pratade lite med mamma. Ska prova på zumba nästa vecka! Har hittat ett ställe här på Lidingö som har det. Hoppas att det är roligt för jag är sugen på att dansa. Blir dock inte förrän på onsdag.
Gick en promenad för en stund sedan. En härlig promenad. Lite kall kanske, men kände mig inte så stressad som jag brukar känna mig när jag är ute och går. Gick snabbt, men njöt faktiskt lite. Har varit ganska glad, ärligt talat, hela den här eftermiddagen. Känns som en lättnad att jag har slutat Idun, typ. Vill gå vidare. Visst, jag är absolut inte fri och jag tänker fortfarande mycket negativt om mig själv, men jag känner ändå att jag är färdig med Idun. Ska ju ändå fortsätta hos min behandlare så det känns tryggt.
Nu fick jag dock en dipp. Börjar känna ångest inför kvällens middag, pizza. Usch, hur gott det än är kan jag inte låta bli att tycka att det är jobbigt. Dessutom börjar jag känna mig nere igen. Det är som om det glada sakta men säkert sipprar ur mig och ersätts av en ledsen känsla. Vet inte vad det beror på, men nu är det så och det kan inte hjälpas. Kanske är jag för trött för att orka vara glad, för att orka hålla skenet uppe för mig själv.
Vill sammanfattningsvis bara säga att jag är glad att jag börja Idun eftersom jag där fick en grym behandlare samt träffade Rebecka och Johanna. Dessutom skulle jag ju inte ha börjat rida om jag inte hade börjat Idun. Det finns mycket kvar att jobba med, men jag vill gå vidare nu. Jag vet inte hur mitt liv kommer att bli, jag vet inte ens om jag kommer att kunna låta bli att gå ner mig, men mitt mål är att det ska gå. Att jag ska bli fri.
Kommentarer
Trackback
