Uäääh
Fan, jag vill bara lägga mig ner och gråta. Nu går det verkligen inte bra. Varför kan jag ingenting?! Det är så jävla orättvist. Jag vill också vara bra, fin, smal, rolig, duktig, smart och allt sådant.
Men Rebecka! Det är konstigt med dig, du är fantastisk på att ge andra råd och tänka efter och ge kloka invändningar men så fort det kommer till dig själv verkar allt ditt förnuft vara bortblåst. Du är ju helt fantastiskt smart och klok, och mitt intryck av dig är att du alltid tänker efter innan du pratar vilket får mig att alltid tro på vad du säger. Och skulle DU inte vara fin, din tokis? Det var det absolut första jag tänkte om dig, att du var hur söt och gullig som helst TROTS att det var måndagmorgon och du såg sur ut. Vågar knappt tänka på hur fin du skulle vara när du skrattar högt isåfall. Och att bli smalare (för ja du är ju faktiskt spinkig som en liten spink) blir man ju verkligen inte rolig av. Då blir man bara sur och tråkig och världens sämsta kompis och världens sämsta skämtare som bara är sur och vresig. Det borde du veta! Ta hand om dig lilla gullfisen!
