Becka.

Var sen imorse igen, vad är det med mig egentligen? Jag som nästan aldrig brukar vara sen i vanliga fall. Egentligen var jag i och för sig i tid imorse, men jag valde att vänta på Johanna vid Slussen vilket ledde till att jag blev sen i alla fall. Det gjorde dock ingenting eftersom jag fick sällskap av fina Johanna från Slussen istället för att gå biten mellan Slussen och SCÄ alldeles själv. Min behandlare började dessutom med sin andra patient, så jag behövde inte ha dåligt samvete över att jag lät honom vänta.

Satte mig i alla fall och pluggade när jag väl var på Idun. Sista pluggningen innan eftermiddagens prov. Tyckte väl att jag kunde allting ganska bra och sedan hade jag samtal. Börjar faktiskt se fram emot att sluta Idun nu. Vill inte gå kvar, även om jag gärna vill ha kvar min behandlare. Utan honom skulle nog allting falla ihop, men utan Idun klarar jag mig. Pluggade i alla fall liiite till efter samtalet och sedan var det lunch. Rebecka kom och sällskapade oss idag och det tyckte jag var bra. Hade inte orkat lunchen utan henne och Johanna, ni är så jävla bra.

Min svensklärare ringde när vi nästan var tillbaka vid SCÄ och frågade om jag kunde komma imorgon förmiddag och göra provet. Det kunde jag inte så jag hoppade bilden och åkte till skolan och gjorde prov istället. Kändes mycket viktigare att få provet gjort än att ha bild. Har redan gjort de flesta bilduppgifterna så det kändes bara onödigt. Provet kändes faktiskt helt okej och jag fick veta hur jag ligger till rent betygsmässigt i svenska. Sämre än jag vill, men jag hoppas att jag hinner höja det på de två veckor som är kvar.

Åkte hemåt, tänkte gå från Ropsten, men ändrade mig när jag såg att det regnade. Tog alltså bussen istället, kom hem och pratade lite med mamma. Vi ska på danspasset på Friskis och Svettis Lidingö ikväll! Ska bli både skönt och roligt att röra på kroppen. Känner verkligen för att göra det. Känns som om jag har för mycket energi som bara måste ut. Har verkligen ingen lust att hålla på och promenera eller något så då känns det mer sunt att gå och röra på mig på ett strukturerat pass liksom.

Annars har jag en ångest som kryper runt i kroppen. Känner mig så stor, mullig och kurvig. Vill ju inte vara det. Har alltid avskytt mina kurvor och nu börjar de komma tillbaka. Det är så hemskt, men jag får inte tillåta mig själv att göra något åt det. Observera att jag skriver får inte tillåta, inte kan. För kan, det kan jag, men jag får inte tillåta mig själv till det. Istället ska jag fortsätta som jag gör nu och skita i ångesten och min önskan om att bara strunta i att äta.