Ledset
Känner mig otroligt deppig för tillfället. Tankarna far fram och tillbaka och det är inte bara matproblem jag tänker på, även om de tar mycket plats i mitt huvud. Nej, jag tänker också på hur rädd jag är för att förlora de personer som står mig nära, de jag älskar och absolut inte vill förlora. Är så oerhört rädd för att Leo ska lämna mig eftersom jag har så jävla svårt att förstå att han vill vara med mig. Jag menar, jag är ju så tråkig, jobbig, gnällig, konstig och svår att vara med. Är absolut inte en sådan där enkel människa som livet bara flyter på med, istället är jag fylld av självkritik samt har ett extremt kontrollbehov när det kommer till mat. Kul att umgås med mig liksom...
-
Försöker planera de dagar som är kvar till söndag då jag åker till Östersund. Är inte alltför sugen på att åka. Visst, det är ju bra med arbetserfarenhet, men jag skulle så mycket hellre få mer tid med mina vänner, få möjlighet att åka utomlands, kanske rida lite, bara njuta av sommaren här i Stockholm och i något annat land. VILL INTE åka till Östersund, men nu är ju det tyvärr bestämt så och jag kan inte göra något åt det. Får väl hoppas att jag får det bra där uppe i alla fall och att jag hittar någon/några att umgås med.
-
Hm, vad mer? Jo, i och med planerandet av de här dagarna dyker en massa jobbiga mattankar upp. Tankar om hur ofta man kan äta ute till exempel. Mår så dåligt över att jag äter lunch ute så ofta som jag gör. Borde äta mer hemlagat, mer nyttigt. Äter så jävla onyttigt och det äcklar mig. Önskar att jag var "naturligt" nyttig. Tänk om man var en sådan där person som automatiskt avstod kakor, godis, glass, som tyckte om sallad istället för varma mackor på caféer, som inte tyckte att ost var svingott och som alltid valde annan mat framför pizza.
-
Sådan är ju inte jag, inte alls. Visst att det sjuka i mig får mig att avstå, men det är ju inte så att jag inte skulle vilja. För vill, det gör jag. Vill verkligen ha allt det goda och onyttiga... Tänk om jag inte tyckte att mat och sötsaker var så jävla gott, tänk om jag inte tyckte om att äta. Fan va skönt det hade varit. Tyvärr tycker jag då om att äta och det är så jävla jobbigt och får mig att känna mig så otroligt dålig. Usch vad sjukt det här låter, men jag tänker ju så, känner så. Vill att allt ska vara normalt, normalt för mig, men om jag skulle äta såsom jag åt innan jag försvann in i ätstörningsbubblan skulle jag ju bli samma fetto som jag var då och det vill jag inte.
-
Nu ska jag, på tal om äta (och jag om inte hade så mycket mattankar... hm), äta lite mer. Kvällsmellis står på schemat och jag känner mig bara LEDSEN. Hatar att känna mig så här nere och rädd. Tänk om jag skulle förlora Leo nu? Jag lovar att jag kommer att göra det. Jag lovar att det är slut!
-
Hade sista ridlektionen idag för terminen. Sista gången jag red Macarena alltså. Gick inget vidare bara för det och jag var ganska arg på Maccan för det. Jag är så jävla dålig på att rida, trots det fortsätter jag. Fan, jag är ju heltkonstig. Är fan inte bra på någonting. Tror att det helt enkelt är så att jag egentligen inte borde ha fötts, men nu föddes jag och får väl leva med att jag är världens sämst människa. Önskar bara så hett att jag vara bra på någonting. Vad som helst, bara jag var bättre än dålig på allting.
-
Är förresten skitmissnöjd med mina betyg. Både mamma och pappa verkade tycka att de var dåliga. Åh vad jag är dålig!
-
Kommentarer
Trackback
