Becka.

Midsommardagen idag och midsommarafton igår. Hade en okej midsommarafton, även om jag är en sådan där som tycker att vissa högtider är överskattade (tror dock att jag kommer uppskatta dem desto mer när jag börjar jobba och inte har lov titt som tätt). Eller förresten, själva ledigheten är aldrig överskattad, men firandena. Typ påsk, midsommar, nyår och valborg, jag har hittills aldrig lyckats lära mig att uppskatta dem fullt ut. Kanske är det på grund av min "jag-dricker-inte-inställning", eller så är det kanske bara så att jag är tråkig. 

 

Gårdagen flöt i alla fall på. Var fint eller okej väder större delen av dagen och det regnade bara några få droppar. Jag frös dock som en hund från och med lunch, vilket gjorde att jag inte uppskattade allt utesittande. Ville heller inte ge mig på vattenskidåkningen med tanke på hur mycket jag frös, även om jag blev sugen eftersom det såg så roligt ut. Blev i alla fall att jag åkte med en sväng i båten, vilket inte heller var helt fel. Mamma skickade dock iväg mig att klä på mig efter båtturen eftersom hon tyckte att jag var en isbit, haha. Jag och mamma kom också överens om att så fort det blir någorlunda i vattnet hemma ska vi börja öva på vattenskidåkningen, det ser jag fram emot.

 

Lunch och middag var typisk midsommarmat. Sill, kallrökt lax, ägghalvor och färskpotatis åt jag till lunch och tll middag blev det grillat (grillad fläskfilé med en sorts potatismos i folieknyte och sweet chilisås och en bit grillad majskolv åt jag. Fanns en massa att välja mellan). De vuxna (som drack) sjöng så att mitt huvud till slut kändes alldeles snurrigt. Först snapsvisor till lunchen och sedan Bellman, Taube och en massa annat strunt till middagen. Var skönt att gå ner till "mitt" lilla hus och titta på film och äta mellis strax innan elva.

 

På grund av ett telefonsamtal på kvällen/natten blev jag tvärr väldigt ledsen och orolig för en sak och medan jag såg klart filmen fick jag kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Såg dock en bra film, Se7en. Ganska gammal (från 1995), men bra som sagt.

 

Idag har jag ingen aning om vad planerna är. Verkar som att vi ska iväg och äta lunch med familjen som var här igår, men jag vet inte om jag är så sugen på att följa med. Tror dock att det till viss del är det sjuka i mig som stretar emot, vill inte äta ute och om jag stannar hemma kan jag gå en extra promenad utan att det märks. Samtidigt vet jag inte om jag orkar umgås med den andra familjen idag igen, är ju inte någon i min ålder även om dottern i familjen var trevlig. Får se... Vill dock ändå umgås med mina föräldrar nu när de är här. Även om jag är lite småirriterad på dem ibland är det ändå skönt att de är här. Så jaa, jag vet verkligen inte hur jag ska göra idag. Får känna efter den här sista timmen som är kvar innan det är dags att åka.

 

Har lite småpanik över min kropp och mitt ätande också. Vet inte om jag gått upp i vikt och i sådana fall hur mycket. Vet att det är meningen, att jag ska och borde, men jag vill inte. Det tar emot så jävla mycket, vilket gör att jag hela tiden måste kontrollera, både hur jag ser ut och känns och det jag äter. Är less, less, less, men vet inte vad jag ska göra för att inte tycka att det känns som om jag håller på att svälla över alla bräddar. Vet inte heller hur jag ska göra för att lita på att några kilon till inte skulle göra någon skada. Det svåraste är nog dock att det hela tiden känns som om jag gått upp ALLA kilon och mer därtill och att jag nästa gång jag väger mig hos min behandlare kommer att få höra honom säga att "nej, nu kan du inte äta mer Rebecka". Tänk om jag återigen inte skulle få äta någonting, varken vanlig mat eller lite onyttigheter. TÄNK OM jag återigen skulle behöva svälta mig för att jag är alldeles för fet!